Men vikingaarvet: finns det någon svensk som känner att det är en stolt del av vår historia, räck upp handen. Någon? Nej, tänkte väl det. Den svenska rädslan har tyvärr begravt denna del av sitt arv i ”blodtörstiga smutsiga barbarer”, när de egentligen var sofistikerade handelsmän och sjöfarare som tillverkade tvål och tvättade ansiktet varje morgon.

Och den svenska nationaldagen är väl det närmaste man kan komma ett klistermärke över ett hål i golvet man kan komma? Syttende mai däremot …

Får slå upp Vigeland i wikipedia.no … nej, det fanns visst inte ;)

Ser man historiskt på saken så kan man se att i exempelvis gamla Sovjet eller Ryssland så gjordes en enorm mängd stilren och snygg propaganda, vilket troligen berodde på att formgivarna helt enkelt var tvingade att jobba för staten, de bästa formgivarna alltså, som bröderna Stenberg (med svenskt ursprng) och Aleksander Rodchenko.

Trots detta så kan jag inte riktigt hålla med om att denna formgivning skulle vara så mycket bättre än amerikanska Lester Beall´s affischkonst som då uppkommit i ett mer demokratiskt samhälle. Det finns fler exempel på västerländsk form som håller mycket hög klass, både från Frankrike, England och USA. Den engelska tunnelbanedesignen tycker jag är ett lysande exempel.

Jag rekommenderar den här boken http://www.amazon.com/Graphic-Design-Mechanical-Age-Selections/dp/0300074948

När det gäller krigspropaganda så tycker jag också att det producerades väl formgivna saker från båda håll.

För övrigt om man ska prata om Sverige i dessa sammanhang så blir det väldigt fjuttigt. Eftersom vårt land är så litet i jämförelse, visst har det kommit fram mycket fina saker men det är svårt att jämföra med stornationerna.

Nu känns det som jag svamlat färdigt.

Eller…

Kom också att tänka på Paul Rand och dennes tanke med IBM´s designprogram. Han ville inte skapa en manual för dem utan sa istället åt dem att om de jobbade med människor med kunskap och talang så behövdes ingen manual. Jag tror att det är lite av nyckeln för all god form. Kunniga inköpare och bra formgivare.

Anyway: USA kan självklart diskuteras som demokrati, liksom hela begreppet.

Men om jag säger så här då. Det verkar vara ett genomgående tema bland stater med stark riksform att de är unga och eller styrs av en minoritetselit. Ett effektivt sätt att behålla makten, och i många fall nationen som helhet, är då att hitta symboler som omfamnar den unga nationen.
Detta hände i de flesta moderna västdemokratier under 1500-1800-talen (1700-1800 var ju de stora nationsbyggenas sekel), och man uppfann/hittade både visuella och abstrakta symboler. Hell, redan romarna såg ju till att Vergilius skrev en blokopia på Homeros epos, fast Vergilius Eneiden handlade naturligtvis om en romare och den romerska historien.

Idag behöver de flesta etablerade demokratier inte hela tiden trycka på visuella symboler: statens historia är så väl fastslagen i alla fall. I den moderna svenska kanonen finns tex Lindgren, Nobel, LM Ericsson med flera, svenska hjältar.
Finland har Kalevala och Mannheimer, Norge 17 mai, vikingahärkomsten. Frankrike typ samtliga upplysningsfilosofer men också gallernas hårda motstånd mot romarna, det franska köket och vinet; engelsmännen har drottningen, lord Nelson och Trafalgar Square, till skillnad från skottarnas Queen Mary och Bonnie Prince Charlie.

Så, mogna demokratier/stater behöver inte riksform på samma sätt som unga, helt enkelt.

För att återkomma till USA: detta land är både stort och innehåller en jäkla massa bångstyriga frihetsälskare. För att samla alla dessa, använder den federala staten en bunt synliga, enkla attribut (likväl som mer abstrakta) i sin propaganda. Founding fathers, flaggan, örnen, olika hjältar med mera. Men också Davy Crockett, Lincoln och Jesse Owens.

Den du.