Vi har tidigare varit inne på ämnet ”Nej-tack-till-reklam-i-min-brevlåda” och att man kan nixa sig mot mer än bara säljsamtal. Som gerillaaktiv stöter man sällan på den sortens anslag utan har ofta ett mer fördelaktigt läge. Detta beror många gånger på överraskningsmomentet och att man dyker upp på ett (gärna) oförutsägbart ställe.
Jag har väl tidigare vid något tillfälle varit inne på gerillareklamens förestående död, att det alternativa till slut blir så vanligt att det inte längre är alternativ och därmed betraktas som standard. Jag tror visserligen aldrig att vi kommer dit helt och hållet. För visst vore det konstigt om det plötsligt skulle vara alternativt att annonsera i dagspressen.
Här är dock ett ypperligt bevis på att även gerillareklam kan vara oönskad och att reklam inte alltid går hem bara för att den råkar bryta det gängse mönstret. Någon har fått sin cykel gerillareklamad en gång för mycket.
Börjar vi närma oss vägens ände?
Hahaha, en sån skall jag minsann också fixa. Samt en läderjacka med ”INGEN SÄLJPITCH TACK” på ryggen så att de där tele och el-försäljarna slutar jaga efter mig på stan (ett bryskt ”Nej tack” och snabbt marcherande ifrån dem har slutat fungera – de gillar folk med barn för de tycks tro av någon anledning att vi har mer tid att lyssna – Miklas blir också uppraggad dubbelt så ofta när han rattar vagnen).