Vem älskar reklambyrån?

28 09 2008

Reklambyråer, de som bygger varumärken för sina kunder är nog så kranka när det kommer till deras eget dito. Den grafiska kommunikationen är så eftersatt att hälften verkar sakna logotyp trots att kanske just sådana jobb står för en stor del av intäkterna. Det är inte ens standard att ha en skylt med företagsnamnet på kontorsbyggnaden.

Varför? Förstår man inte att allt kommunicerar och att ens verksamhet fungerar på precis samma premisser som kundernas. Jodå. De flesta fattar att även en reklambyrå behöver marknadsföring. Men till saken hör att det är EXTREMT fult att göra reklam i reklambranschen. Ja för sig själv, alltså. Den byrå som gör en annons för sin egen räkning får snart utstå de väna kollegernas spott och spe. I reklambranschen är det bara förlorarbyråer som gör reklam för sig själva. Dåliga byråer. Sådana byråer som inte har några kunder utan måste annonsera som billiga nasare. Är det något som klingar falskt här?

I den skitnödigaste av branscher säljer en bra produkt av sig självt och utöver detta är reklamtävlingar fina fisken. För tävlar, det gör man ofta och gärna. Pallplats betyder ära och berömmelse och naturligtvis skönt klirr i kassan till följd av kundernas beundrande blickar. Då creddas i allmänhet arbetsgruppen och det personliga varumärket poleras in i absurdum. Någon form av eget varumärkesarbete görs i alla fall.

Varför är det då så farligt att göra reklam för sin arbetsgivare? Förklaringen är förmodligen att man skäms. Många byråmänniskor är inte intresserade av sina jobb och känner absolut ingen stolthet för arbetet de utför. Varför skulle man då vilja skylta med var man jobbar? Många anser säkert också att deras arbetsgivare är tämligen pinsam med hippfaktor farligt nära absoluta nollpunkten. Blir lätt så när ett antal gamla stötars efternamn pryder plåten. Tro fan att man inte vill bära en t-shirt med ett pinsamt varumärke. Andersson, Pettersson & Lundström Reklambyrå, liksom.

För felet, det stora, ligger hos stötarna. Det är alltid upp till seniorerna att lägga grunden för lagandan, att släppa in alla så långt att de får något gemensamt att sluta upp bakom, att känna delaktighet istället för ”jag jobbar bara här”. Stötarna har knappast föregått med gott exempel. En god vän till mig berättade att hon föreslagit att foliera tjänstebilarna på hennes byrå. Alltså de seniora figurernas företagsbilar. Hon tyckte att man borde utnyttja ytan i marknadsföringssyfte. Behöver jag tillägga att hon var ensam om den uppfattningen och att luften i konferensrummet plötsligt blev väldigt tjock.

Kudos utgår däremot till flickorna Florida som så sent som i torsdags delade ut knappar till de Resumébarsbesökare som förtjänade det. De må vara lite studentikosa och det är ”bara” en blogg de vill pusha. Men klart är att de fattat något till skillnad från majoriteten själasvaga som befolkar branschen. 

Eller vad säger du ditt klappträ?





Ett streck i räkningen.

24 09 2008

Axfood släpper ett nytt sortiment ekoprodukter under namnet Garant ekologiska varor. Det är enligt utsago Valentin som stått för förpackningarnas grafiska form. Serien ser väl småtrevlig ut även om det kanske inte rör sig om någon designmässig revolution. Grönt i kombination med ekologi känns ganska förväntat och handstilstypsnitt är inte heller helt ovanligt när det ska signaleras naturlighet. Men skit i det. För det finns en liten detalj som gör att konceptet höjer sig över allt annat, som gör att man spelar i en nästan helt egen division. Att man är en riktig mård bland hermelinerna och faktiskt skulle kunna påstå att man har en EMV som är mycket bättre än de andra kedjorna. Beviset sitter i etiketten. Man har haft den goda smaken att avstava med bindestreck, något som är mycket exotiskt i vårt långa men obildade land.

 

Mer än så behövs inte för att frälsa teckenfascister som jag. Det spelar faktiskt ingen roll hur bra eller dåligt innehållet är. Priset är även det relativt egalt. Jag kommer att handla skiten ändå, bara på grund av det där eländiga tecknet som artaporna inte tycker är ”snyggt”. Så sjuk är jag.

Men säg den glädje som varar för evigt. Mitt i mitt yra avstavningsrus kommer tortillachipsen och förstör allt. Deras etikett lyder: TORTILLA CHIPS. Stopp, stopp. Backa bandet. Vad är det som händer? Man lyckades med alla andra. Med fullkornsbrödet, lingonsylten, olivoljan och alla de andra små förpackningarna på hyllan. Men när man kom till tortillachipsen brast allt. Eller var det kanske frestelsen som blev för stor? Att man bara måste få klämma in en särsk rivning någonstans för att känna sig komplett? Allt är förstört. Ridå.

Mattias. Kan du utbilda dina kolleger?





F&B-koden knäckt.

23 09 2008

Du kanske har undrat varför man så sällan ser någon uppkäftig reklam från Forsman & Bodenfors. Varken smällar på käften eller slick i örat tillhör vanligheterna från bastionerna på Östra Hamn (eller Kyrkogatan om vi nu ska vara petiga). Bland branschförståsigpåare är man känd för sin höga lägstanivå, vilket ungefär betyder att man alltid kan förvänta sig att deras produktioner håller hög klass. Hög, men kanske inte högsta. En förklaring kan naturligtvis vara att både deras kunder och de själva har så gott självförtroende att de inte behöver hävda sig likt andra sandlådebyråer. De har redan vunnit allt och behöver inte blanda ihop kundens intentioner med sin egen tävlingsrelaterade äregirighet. Så kan det vara.

Nyss blev Sveriges kanske mest kooperativa företag Coop kund hos F&B. Det uppdraget lär passa utmärkt in i portföljen. Stort, brett, nationellt+ och extremt konsumentfokuserat. Att Coop dessutom varit extremt otydliga i sin marknadsapproach ända sedan åttiotalet lär passa chefsideologerna på F&B utmärkt. Receptet blir troligen småtrevlig reklam i breda medier, i stora portioner. Förmodligen blir det även en del webb. Rykten gör gällande att Coop tänker satsa stort på dagligvarudistanshandel och då måste man ju bygga ny webb. Förresten lustigt att man vänder sig till en byrå som inte fått upp sin egen webb efter snart ett års väntan.

Än mer intressant är att det lokala logistikföretaget Västtrafik nu lägger sina surt förvärvade fem skattebetalarmiljoner hos F&B, byrån som mest är känd för sina nationella och även internationella uppdrag. Västtrafik säger sig vara utmärkt nöjda med sin föregående byrå, Jerlov, men vill nu jobba med en av rikets bästa byråer, enligt kommentar i Resumé. Jerlov ansågs inte ens vara kvalificerade för att ställa upp i upphandlingen, så man avstod. Anledningen till varför det sprack mellan Västtrafik och Jerlov kanske vi aldrig får reda på. Möjligen gjorde Jerlov för bra reklam för en dålig produkt. Västtrafik är ganska råttiga när det kommer till leveranssäkerheten och man har knappast förstått vilken servicenivå som krävs av ett modernt tjänsteföretag. Att kundstocken växer med folk som VILL åka kollektivt är mycket svårare att hantera än när man bara hade resenärer som var TVUNGNA att åka buss. Och den som har en produkt som inte riktigt håller bör akta sig jävligt noga för att vara uppkäftig. Då blir det lugnast om man istället är sådär småtrevligt lagom med folk.     

Hur är det med folklighet egentligen? Tjänar man några pengar på den? Skojar du? Det kan faktiskt vara så att det är själva folkligheten som ligger i affärsidén. Och att Forsman och Bodenfors är propagandainstrumentet i det nya folkhemsbygget. De gör precis den reklam som bör göras med tanke på uppdragsgivarna. Eller vad sägs om; Volvo, Ikea, AMF Pension, SVT, SR, Apoteket och tills för alldeles nyss också Arla. Alla är kotor i den samhälleliga ryggraden och riktar sig till mycket fragmenterade och breda målgrupper. Med den sortens kunder går det inte alltid att vara spetsig. Ofta måste allt vara lite tillrättalagt med en aning glimt i ögat. Ödesdigra konsekvenser väntar annars köparen. Fast detta resonemanget faller ändå lite på eget grepp. SVT:s reklam har varit raka motsatsen till sympatisk och småtrevlig. Men det kanske är skillnad när ett riktigt otäckt monopolföretag slåss mot privata skuttar.

En sak är i alla fall säker. Det ska bli mycket intressant att se vilka småtrevligheter som ska få sura göteborgare att börja åka kollektivt.





Vad har du i pungen Gert?

20 09 2008

Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag gillar Gert Fylking. Han jobbar visserligen för en skitdålig radiokanal och sitter mest och drar kiss- och bajsskämt i etern. Inget ont om det. Figurer som Gert behövs dessutom för att radiokanalens klassiska orkestrering ska funka (två killar och en tjej. Den ena killen är lite preppy och den andra killen är lite fräck. Tjejen är mest tjej).

Det är dock inte radioinsatserna som gör att jag vill hylla Gert. Och definitivt inte hans korta tid i rutan för TV3:s räkning på åttiotalet, utan för för hans nyvunna (antar jag) sinne för form. Gerts skapelser finns numera ute i djurbutikerna. För ringa 769:- kan man köpa ett skitfult bajspåsefodral.

Alltså. Du som är töntig nog att bära din mobiltelefon i hölster i bältet och dessutom är hundägare kan nu få ytterligare ett elegant hölster i bältet som håller dina bajspåsar när du är ute och rastar hunden. Dessutom får du vackert få betala MINST tio gånger mer än vad någon småländsk ockrare någonsin skulle kunna med att ta bara för att den världsberömde designern Gert Fylking formgivit den skitfula hylsan.

Snälla någon, skjut mig.





Den ädla konsten att skaffa sig fiender i reklambranschen.

19 09 2008

Det finns ganska många som inte gillar mig. I de flesta fall rör det sig nog inte om så djupgående hat, utan snarare lite ytlig avsky. Men det gör ingenting. Jag är glad ändå. För det är bättre att vara illa omtyckt än att folk inte tycker alls. Anledningen till denna kvasifilosofiska utsvävning är att jag har varit igång och tyckt igen. Illa. Riktigt illa. Så nu har jag förmodligen några få dagar kvar innan jag får ett knippe dödsfiender till. Hur ska jag fira?

Dagens Media har i varje nummer en panel som får uppgiften att tycka till om aktuell reklam. Denna gången satt undertecknad åter på domarbänken. Vilka de andra två var har jag ingen aning om, men jag lär bli varse på onsdag. Förmodligen kommer de också att få ett antal ovänner på köpet, för reklamen som skulle bedömas var inget man sträcker på sig för. Det var ”ta pengarna och spring-reklam”. Två av bidragen var så graverande usla att jag fick dunka igång hjärtat för att inte kollapsa över skrivbordet.

Att bidragen var så tokusla smärtar mig för jag ville faktiskt hylla kampanjerna. Jag var på riktigt gott heja-heja-humör och såg fram emot att få säga något snällt, ge den berömda klappen på axeln och ja, kanske även den kamratliga dunken i ryggen. Jag hade sett fram emot att få några nya kollegiala kompisar. När jag öppnade de bifogade filerna från DM insåg jag att det inte skulle bli en sådan dag.

Nu kanske kristne vän av ordning anser att jag istället hade kunnat vara lite snäll och klappa fint istället för att klappa till. Visst, kanske det min fagre vän. Du kanske kunde ha vänt andra kinden till. Men jag funkar inte så. Hade inte kunnat se mig i spegeln efteråt. Dessutom hade det varit ett hån mot hela branschen att hissa dessa filmer. Har svårt att tänka mig att någon annan i panelen kommer att skräda orden.  

Tro bara inte att jag har sparkat på någon stackare som ligger ner och nu försöker skriva bort mitt dåliga samvete. Båda filmerna hade troligen en ordentlig budget. De är förmodligen också hyggligt producerade och den ena innehöll t o m en kändis. Inte fan blev det bättre för det. Ingen av filmerna hade skapats av blåbär, utan kreerats av folk som varit med ett bra tag. Folk som både borde veta och prestera bättre.

Hoppas att det var en dum kund som förstörde allt. Jag misstänker dock att så ej är fallet. Jag tror att det var byrån som var dum och att de faktiskt tycker att de gjort något bra. *nynnar på Faith No Mores ”The Gentle Art of Making Enemies”*





Panidiotisk reklam.

16 09 2008

Vad gör man inte för att spara en krona? Eller en euro snarare.

Att göra reklam som riktar sig till många är populärt bland de stora livsmedelsdrakarna. Du, vet. De som är så ointresserade av sina produkter att de måste bränna en fjärdedel av sin omsättning på tysk reklam. De som gett oss läppsynkupplevelser man bara trodde fanns inom Hong Kongaction. De som delat upp världen i fem zoner. Du som läser detta bor troligen i den europeiska zonen.

Denna världsuppdelning kan användas när man vill göra masskommunikation som berör massorna. Ja, folk blir i allmänhet så irriterade att de byter kanal och då kan man undra hur mycket som egentligen var vunnet. För varifrån kom egentligen pan-tanken från början? Var det någon som kom på att alla européer faktiskt var ganska lika. Såg ungefär lika ut och trodde på samma gud osv. Så detsamma måste gälla asiater och afrikaner etc. I grund och botten handlar det om pengar och om att reklam är dyrt. Om man kan köra samma reklamfilm för alla människor blir kontaktkostnaden jätteliten. Och det känns ju smart för den som är comming man hos dagligvarudrakarna.

Jag tror att panidiotin ursprungligen kommer från USA. Tillsammans med Kanada bildar man nästan en egen kontinent. En homogen kontinent där alla invånare är ungefär lika dumma, förlåt likadana skulle det ju naturligtvis vara.

Om man på klassiskt manér exporterar denna tanke och tillämpar den på resten av världen framstår allt solklart i det amerikanska ljuset. Européer som islänningar, ryssar och spanjorer funkar ungefär likadant. Asiater som mongoler, afganer och japaner skiljer sig inte speciellt vad det gäller varken utseende eller livsstilsvariabler. Det som funkar i USA funkar i resten av världen.

Den främsta arenan där man kan se den paneuropeiska idiotin bita sig i röven är reklamfilm på tv. Ett färskt exempel är Mildas omnibusfilm där de berättar hur deras fina ingredienser (här kan du läsa: Palmolja) är bra för barnen och deras utveckling. Detta illustreras med barn som fått med sig milt överdimensionerade luncher till skolan. Speciellt märks grabben som kånkar på en stor lax. Upplösningen på filmen är självklart att svaret finns i Milda som man brer på smörgåsarna och alla barnen som nyss släpat muterade råvaror blir lyckliga och lär sig jättemycket i skolan efter att ha ätit sina mackor. Och den paneuropeiska företaget har sparat en euro på att köra samma film för 750 miljoner människor.

Det är bara ett problem, idioter. Svenska barn får riktig mat i skolan. De har inte med sig mackor hemifrån. Det är troligen därför vi är bättre än er.





Vi dumförklarar fotografen.

14 09 2008

Humor är populärt inom reklamfilm. Eller rättare sagt, utan humor blir det i allmänhet ingen reklamfilm alls. Frågan är bara vem som ska stå för komiken och vem som ska flabba. De flesta företag är måna om att det är deras kunder som ska skratta och företaget (och de anställda mot sin vilja?) vara den som jönsar sig. Att sparka på sig själv är i regel publikfriande och vitnar om distans. Andra företag gillar att skratta åt konkurrenterna och en tredje kategori faktiskt åt kunderna. 

Scandinavian Photo verkar vara ett sådant företag. Det är de som utrustar fotografen. De kör för tillfället en reklamfilm på bl a TV4 där man kan se ett gäng fotografer ute i bushen lurpassandes på några säkert rara fåglar. Plötsligt dyker det upp en väldans främmande fågel bland fotograferna: En fotograf utan kamera som ”luftfotograferar” fåglarna. Alltsammans till de andra, välutrustade (av Scandinavian Photo) fotografernas stora förvåning.

Jag undrar hur de tänkte, byrån och kunden. Förmodligen hade de hört att humor är kul och en viktig ingrediens när man gör reklamfilm. Frågan är om man kommer undan med en hur dum och osannolik situationskomik som helst bara för att man försöker vara lite rolig. Finns det någon på hela klotet som skulle ge sig ut i skogen och låtsasplåta? Det vore ett egendomligt beteende även för en sinnessjuk. Hade det inte varit bättre om muppen i turisthatten plockade fram en engångskamera och gjorde sina taffliga plåtningsförsök? Eller kanske ett riktigt gammalt 1800-talshärke till kamera? I så fall hade Scandinavian Photo kunnat komma undan med i alla fall ett uns av hedern i behåll. Nu är filmen så jävla dum att de ansvariga borde avkrävas ett urinprov.

Undrar om fotografer tycker att filmen är kul?








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.