Jag kan inte se det på annat sätt än att han själv har sänkt sig till den kloaknivå han kritiserar. Vilket är att betrakta som självmål.

Synd.

Om vi ska försöka dra någon lärdom av denne elitists stora fall from grace, så är det som Nemo säger att hela bloggosfären kommer att tjäna på detta.
Bosses utfall och kölvattnet av reaktioner har inget med varken mediekanal, yttrandefrihet eller etnicitet att göra. Det handlar om hur mycket en människa kan tillåta sig att generalisera.

Generellt bör man generalisera så lite som möjligt om nu inte syftet är att just provocera. En lite debil person utan direkt personligt ansvar för sina handlingar kan få lite mer koppel än oss normalt ”tillräkneliga”. En professor i statsvetenskap har inget svängrum alls utan bör föregå med gott exempel. Om han inte förstått detta bör frågan snarast tas upp om mannen är en lämplig representant för sitt ämbete. Någonstans känner jag att Bo borde kunnat räkna ut detta scenario med röven.

Men visst kommer bloggarna att gagnas av denna historia. Gammelmedia och dess representanter kommer inte att kunna göra denna sortens Bjurwaldpåhopp utan att påminnas om att just de kan bli nästa fallstudie av inskränkthet och generaliseringssjuka. Alla tänkande krönikörer, kolumnister och kanske även akademiens vita riddare kommer att bli tvungna att tänka en extra gång innan de fläker ut sig, drar alla över kammen och förpassar sig till hörnet med struten på huvudet.

Jag tror att Bo Rothsteins personliga varumärke har lidit skada av detta. Jag, i likhet med många andra har inget alls förtroende för honom varken som professor eller privatperson. Jag har inte heller märkt att någon skyndat till hans försvar och det beror troligen på att han inte har speciellt många kompisar i frågan. Ingen vill försvara en sådan artikel. Inte ens författaren tydligen.

Jag är på ett sätt ganska tacksam gentemot Bo. Hans skeva slagskott in i bloggrinken kan mycket väl sluta med en vitaliserad och nyanserad debatt hos Ekdahl eller Josefsson (i snuttifieringens tidevarv) där en diskussion om vem som har ”rätt” att säga vad och i vilket tonläge, hur vi förhåller oss till anonymitet, cencur och påhopp.

När det gäller påhopp håller jag med Maria Wetterstrand (inte ofta det sker ) när hon menar att det du skriver skall kunna sägas och uttalas öga mot öga mot den du riktar det till.

Deeped publicerade fragment av hans ”kritikbemötande mejl”: http://deeped.jaiku.com/presence/48854975#c-1798089