Årets sämsta reklam.

31 12 2008

Och den bästa.

Tres filmer med Josefin måste vara något av det lägsta skrapet den civiliserade världen lyckats uppbringa. Ni vet, hon tjejen som flyttade till kvarteret med krögaren som tappade humöret lätt. Med gubben som jobbade hemma. Med killen som ingen mindes namnet på och gubben som pratade för mycket. Det kanske inte var en slump att hon valde deras kvarter, hon kanske var utvecklingsstörd och borde haft en ledsagare. Eller så valde hon lägenhet p g a Trebutiken.

Scholz & Friends har, om du frågar mig, förmodligen lyckas med den skitdummaste reklamsåpan av alla. Inte en siffra rätt. Det kan inte finnas någon som tycker är detta är bra reklam. Tre kan inte sälja några mobiler på detta. Det finns fan inga möjligheter att detta funkar.

Men vad tycker du? Vad var bäst och sämst under 2008? Håller du med? Vill även du jaga livet ur Josefin och hennes kompisar och sparka upp en stadig raket i deras rövar eller såga dem med motorsåg? Eller tycker du att reklamen är riktigt OK och att jag förtjänar raketen i rektum? 

Spill your guts for fucks sake.





Tolv spår efter mig.

28 12 2008

Utmaningar, dessa bloggosfärens motsvarighet till sitcoms. Detta erbarmliga tramsande som ger belackarna, blogg är en dagbok på nätet, vatten på sin dumma kvarn. Jag ondgör mig varje gång jag är med på en och försöker intala mig att det alltid är sista gången. Denna utmaning kommer från deeped. Jag tror att han har höga förväntningar. Jag kanske gör honom besviken.

Nåväl. Här följer tolv spår. Föregående utmanare har knorrat över att musik väljs efter sinnesstämning och att tolv låtar blir olika beroende på hur man känner sig. Jag tror att de har tolkat uppgiften fel. Jag tror att utmaningen går ut på att välja tolv spår som präglat en, som varit viktiga och som fortfarande håller. Det blev en uppriktig lista som kanske kunde innehållit något låt ur annan genre. Fast jag tyckte att det var synd på enhetligheten. Skulle vara kul att veta vilka tolv låtar Per TAnjo, Magnus Jakobsson och The Makers hade valt. 

Anledningen till alla YouTube-klipp är att Spotify suger när det kommer till metal. Du hittar få av dessa tolv där.

 

Arch Enemy – Burning Angel.

Tveksamt om Halmstad någonsin kommer att kunna fostra en metalbegåvning som Michael Amott. Men riktigt magiskt blev det först när Angela Gossow tog över micken. Ska erkänna att det var svårt att välja låt. Klurade även på My Apocalypse, vars video regisserats av min polare Roger Johansson. 
Men jag undrar en sak. Varför börjar videon med introt till Marching On A Dead End Road? Underbar pianoversion av detta här förresten.

 

At The Gates - Blinded by Fear.

Kanske det första GS-bandet. Var en supergrupp, fast de visste inte om det själva. Slaughter Of The Soul är At the Gates Reign In Blood, en platta vars uppkomst alla hyllar och ingen kan förklara.


Dark Tranquility – Final Resistance. 

Det är väl inte så mycket att käbbla om. Göteborg är juvelen i kronan när det kommer till metal. Finns flera anledningar till detta och DT är definitivt en av de starkare. Fick nyligen reda på att min gamle kockbroder Micke -Pop- Nicklasson lämnat bandet. Tråkigt, men båda parter lär klara sig utan varandra. 

 

Dimmu Borgir – The Sacrilegious Scorn.

Ingen slår norrbaggarna på fingrarna när det kommer till black metal. Dimmu Borgir är dessutom underbart hädiska i överkant. Att sångaren Stian Thoresen frågade Metaltown om det fanns några monsterdiggare i publiken vittnar väl också om en viss självdistans.  


Entombed - Chief Rebel Angel.

En gång tillhörde Sverige de största exportörerna av dödsmetall. Mycket tack vare Entombed. Vet inte om vi fortfarande håller täten. LG Petrov och Co har klivit av och på den scenen ett antal gånger det senaste decenniet. Jag tycker nog att de gör sig bäst som ett rockband. Fråga bara Nicke Andersson. Att göra ett framträdande tillsammans med Kungliga Baletten är i vilket fall sjukt coolt.

 

New Model Army - The Hunt.

Verkar mest vara metalband som gör covers av NMA. Här är exempelvis Sepulturas. Inte så dum den heller.

 

Paradise Lost - Forever Failure.

Hade egentligen velat ha med Once Solemn istället, men jag hittade bara en liveversion. Och Nick Holmes röst håller fan inte live. Bevis här.


Rammstein - Adios.

Det är inte så jävla lätt att vara tysk. Med detta i åtanke lyckas Rammstein sjukt bra med sin burleska Tanz Metal. Förmodligen metalscenens mest konceptuella band. Det var en fröjd att se dem på Metaltown. 

 

Slayer – Hell Awaits.

Mycket var bättre förr. Jag var det nog. Slayer var det definitivt. Ta en kik på videon om du är tveksam. Om jag finge skriva soundtrack till mitt liv hade Slayer lätt kvalificerat sig med ett par låtar. Gamla låtar. De borde lagt av efter Seasons In The Abyss. Gubbjävlar som leker punkare.

 

Spiritual Beggars - Homage to the betrayed.

Tidigare nämnde Michael Amott pillar in ett band till på tolvan. Spiritual Beggars har inte speciellt mycket gemensamt med Arch Enemy. Och ännu mindre med Carcass. Men har man något som måste ut får man väl starta fler band helt enkelt. Ett typiskt band som gick varmt under mina sista skälvande dagar vid spisen.

 

System Of A Down - Sugar.

Ett jävligt obekvämt band. Det behövs fler sådana. Lite som Rage Against The Machine med de stora skillnaden att System Of A Down är intressanta ur musikalisk synpunkt.
Att embeddningen inte funkar på denna video kan ha med obekvämheten att göra. Men jag undrar varför de inte underhåller sin YouTubekanal?

 

WASP - I Wanna Be Somebody.

Kräver ingen närmare förklaring. Om du någon gång varit på Daily´s och stämt in i allsången förstår du vad jag menar. Otroligt enerverande att Blackies bästa platta Still Not Black Enough verkar ha försvunnit från jordens yta.





Det ser ljust ut.

27 12 2008

Det börjar bli dags att runda av det gamla året och spekulera om det nya. De flesta verkar vara rörande överens om att 2008 var ett bra år och 2009 blir ett dåligt. För egen del tror jag att det blir tvärt om. Det gångna året var nämligen inte speciellt bra om man betänker att vi höll på att gå omkull och tappade en riktigt stor kund p g a en politsk fint (eller kanske bara simpel idioti, anledningen är ett mysterium). Vi lyckades också dra på oss en polisanmälan tack vare en duktig branschjournalist. Det höll för övrigt på att bli en till anmälan genom att den duktiga journalistens lilla kollega på konkurrentblaskan inte ville vara sämre hon i sin iver att skapa nyheter (vilket man som redig murvel gör när det inte finns några riktiga nyheter). 

Vidare har vi ett gäng projekt som ligger på is. Ganska stora sådana, eftersom de flesta av uppdragsgivarna är med på topp-50-listan i detta land. Merparten av dessa har dock inget med den så kallade lågkonjunkturen att göra. Bromsen drogs åt långt innan de amerikanska mäklarna kissade på sig. I somliga fall kanske det inte fanns något uppdrag alls. Många av den här branschens tunnor är, som du säkert redan konstaterat, fulla av skit. Om man sätter sin tilltro till bulvaner hos medie- och PR-byråerna ska man åtminstone inte räkna med att de lyckas att sälja in ens idéer. Att aldrig låta någon annan föra ens talan får bli en av årets lärdomar. 

Trots all så kallad konjunkturyra rådde var nog 2008 ett sorts skitår. Mycket snack och liten verkstad får bli sammanfattningen. 2009 ser mycket ljusare ut redan nu.
Men men men, stoppa bandet stammar vän av ordning. Folk säger ju att 2009 kommer att bli ett riktigt krisår med depression och uppsägningar och självmord och psykofarmaka. Ja, lille vän av ordning. Folk snackar en hel del som du kanske märkt. Och om det nu skulle bli ett krisår, så kommer inte vi att märka någon större skillnad. Hos oss är det alltid kris. Vi måste alltid springa på varenda boll. Så har det alltid varit oavsett vilken konjunktur pressen påstått att det varit.

Så kära kollega därute. Välkommen till vår värld.





Yet another reklamavhandling.

22 12 2008

Dagens Industri, näringslivet egen damtidning, skriver inte bara om att hela det svenska näringslivets vingliga kräftgång. I dagens tidning finns även en artikel om en ny reklamavhandling. Denna gång är det forskaren Sara Rosengren som tillsammans med Henrik Sjödin från Handels i Stockholm har plitat ihop ett antal tecken om avvikelser från ”reklamens självklara sanningar”. Detta låter i mina öron mycket intressant eftersom jag trodde att det inte fanns några självklara sanningar när man jobbar med reklam.

sr
Sara Rosengren. Foto: Niklas Larsson. Saxad ur DI 22/12 2008.

Av artikeln att döma finns det mycket si och så att ta ställning till. Företag kan å ena sidan vinna mycket på att annonsera på ”fel” ställen i stället för i de förväntade medierna. Men å andra sidan kan det även bli fel om reklamen upplevs som stötande. Som exempel på detta nämns SJ:s plöjda åkrar med flygreklam och dagisbarns sponsrade västar. Intressanta exempel förresten. SJ:s åkrar torde vara ett både lyckat och innovativt case. Jag antar att som man frågar får man svar. Att PR skulle vara befriat från brus ifrågasätts också av författarna och att det är farligt att bygga en varumärkesstrategi på en slogan, eftersom folk kommer ihåg din slogan men inte vilket företag som står bakom. *nynnar lite på Toyota Center, ett säkert val…*

Jag vet inte om det är DI:s artikel som är skriven på ett trivialt sätt eller om det är forskarvärlden som återigen yrar. Men det låter inte speciellt bra i mina öron. Det verkar som att man väljer många måltavlor och skjuter från höften mot alla på samma gång. Jag fruktar det värsta, att vi har ännu forskningsmina under uppseglande. Ska bli mycket intressant att läsa avhandlingen när den väl släpps.

Prove me wrong.





Julkort.

19 12 2008

Kan som bekant se lite olika ut. Så här ser vårt ut för i år.

Hur ser ditt eget ut?

decemberboys





Dagens kapitalförstöring.

17 12 2008

Eller idioter på rad för den som vill.

Att stå i kö. Detta infernaliska prov för den som i likhet med flera andra vill ha något. Den uppstår vid glasskiosken, på Liseberg, hos banken, vid reor och inte minst till jul. Många gånger är den oundviklig eftersom den moderna människan, åtminstone enligt livsstilsvariablerna, har många likar. Vi är helt enkelt så simpla att vi vill ha samma sak som andra.

goonsinarow1

Nåväl. I många fall kan säkert köer försvaras och förklaras även om jag personligen inte har så mycket till övers för de socialt störda asen som faktiskt gillar att stå i kö, de som känner gemenskap och tillhörighet när de står i en rad tillsammans med massa andra. Jag påstår att köandet måste stå i proportion till belöningen och det är därför jag ställer mig frågande till de hundratals får som nu på förmiddagen trampar vatten utanför Scandinavium.

Jag är för övrigt konstant förbryllad över de hundratals metrarna av människor som ofta häckar utanför Scandinavium. Vad har de för historia? Alla måste ju vara arbetslösa eller åtminstone sjukskrivna. Kanske har de tagit ut en VAB-dag för att kunna utöva sin perversion i led. Frågan är om deras arbetsgivare vet vad de sysslar med. Är det någon som skulle få ledigt från jobbet för att köa efter trivialiteter? Finns det något skäl i världen betala för att frysa häcken av sig och samtidigt torpedera samhällsekonomin?

AC DC, tydligen.

*OBS* Apropå livsstilsvariabler och små cirklar. Det verkar som att Busapan skjuter på samma mål.





Släpp musten för helvete.

15 12 2008

Amerikaner är för roliga. De tar aldrig seden dit de kommer utan världen får alltid anpassa sig. Ett ypperligt exempel på detta är Coca Colas årliga kamp mot väderkvarnarna: Den förhatliga julmusten. En dricka som för övrigt bara verkar uppskattas av svenskar och japaner.

must

Men för CC har julmusten blivit ett eget litet Vietnam. Ett för CC både pinsamt och plågsamt bevis på att man inte måste underkasta sig amerikansk imperialism. Ett krig som CC inte kommer att vinna, ett krig som kostar. Ett dumt krig eftersom CC redan tillverkar julmust i stor skala via de bryggerier man äger i Sverige.
Det sägs att CC och dess varumärken besitter en betydande del av marknaden för icke alkoholhaltigt och att denna dominans är jämn elva månader per år. December är enda vageln i ögat då detta osunda förhållande rubbas och anledningen lär vara julmusten. Då tänker vän av ordning att det bara är för CC att vrida kranen och dränka marknaden med prisdumpad julmust. Men så går det inte till när amerikanska ideologer får bestämma. De säljer inte läskeblask utan högexplosiv frihet, ett medel mot terror och kommunism. Allt förpackat i världens mest berömda burk. Då viker man sig inte för något provinsiellt blask om det så bara är för en vecka.  

Visst, det är CC som har skapat jultomten as we know him med vitt skägg, svarta accessoarer, röd dräkt och matchande fyllenäsa. Det måste man ge CC. Vår inhemska julbock var långt ifrån lika fotogenisk.

Men vart ifrån fick man att Coca Cola skulle vara en juldryck? Det lär väl vara världens mest druckna slisk 365 dagar om året. Hur kan man då förvänta sig att stå för julstämning, en känsla som hos de flesta kanske varar i två veckor. Är det inte bättre att hålla fortet året runt och vara ett givet vardagsval? Är det någon som kan vara trovärdig genom att vara det självklara valet jämt, att alltid stå för stämningen.

Dumt säger jag.
Man ska inte vara dum. Det är dumt att vara dum.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.