Diagnostisering av den förbittrade reklamarbetaren.

Men anledning av Mattias kommande krönika i morgondagens Resumé tycker jag att det är på plats att diskutera reklamarrollen. Krönikan kommer troligen till stor del att handla om missunnsamhet, småsinne och avundsjuka – mindre meriterande egenskaper som var och varannan reklamare verkar besitta. Det räcker att kolla kommentarerna i branschmedia för att fullständigt dränka den kvarnen.

Jag tänkte därför försöka mig på en liten, i högsta grad, amatörmässig psykanalys av den småsinte reklamaren. Att branschen består av ett antal värdelösa jävlar som inte duger till så mycket annat än att klaga är bara att beklaga. Jag tror dock att de inte hade behövt bli sådana. Jag tror nämligen att branschens, till större delen, falska stjärnglans är den verkliga boven.

Man träffar sällan några unga cyniker. Inte ens inom reklambranschen. Istället står en rad med pigga förmågor som vill frälsa världen med sin kreativitet till varje namnkunnig byrås förfogande. Unga, fria sinnen som brinner för att kurtisera den medvetne konsumenten. Friska hjärnor som aldrig har träffat en kontraproduktiv trött marknadschefsjävel som hellre spelar golf än gör sitt jobb. Småkillar och tjejer som tror att affärer görs upp i konferensrummet och inte i bastun. Blåbär som aldrig stiftat bekantskap med trippeln motorbåt, sprit och fnask. Gröngölingar som tror att den bästa idén vinner både kontot och den prestigefulla branschtävlingen. 

Det brukar ta ungefär två år innan naiviteten växer bort. Vi som är aningen korkade kan få behålla vår oskuld lite längre, men det är oftast marginellt. Efter ”grundtjänstgöringen” sitter de flesta reklamarbetarna på en medioker dussinbyrå och skriver floskler ingen vill läsa och formger företagspresentationer med clipartbilder som ingen vill titta på. Man börjar inse att ambitionerna om att kreera och förändra världen aldrig kommer att bli något annat än just drömmar. Somliga får inte ens behålla drömmarna. Då är det lätt att bli desillusionerad. Då är det lätt att bli bitter. Då är inte steget långt från att bli en liten människa som ventilerar sitt missnöje på några lika eterosande som illa skrivna rader i kommentarsfältet hos branschmedias näteditioner.

Kom ihåg att Gollum som sitter inklämd i ateljéns mörka hörn en gång var en sprudlande kreatör som skulle förändra världen. En färsking förledd av bedrägliga förespeglingar som fortfarande verkar vara legio hos de horder som årligen söker diverse medieutbildningar i jakt på ett flashigt jobb där man tjänar bra och inte behöver slita ut sig.

Välkomna till reklambranschen kids. Njut av luftturen så länge den varar.