Kontaktmannen ber F&B om ursäkt.

25 05 2009

Då hade det hänt igen. Jag har varit fördomsfull. Förutfattade meningar har jag också haft. Objektet för mitt svagsinne var denna gång en annons för Göteborgsoperan signerad Forsman & Bodenfors.

op

Annonsen som sådan skulle nog de flesta betrakta som ordinär. Ett antal pins bärande travestier från diverse musikstilar, alla betydligt mer poppiga än opera. Jag tycker väl att man kunde ha dragit på lite mer vad det gäller motiven och slagorden, att de flesta känns lite förväntade och lite dansbandsaktiga. Men mest upprördes jag över att man nöjt sig med att bara göra en annons. Man hade gjort vanlig reklam när det kunde blivit så mycket mer.

Framför mig såg jag ett gytter av utbyggnadsmöjligheter, aktiviteter och lätt galna medieval, självklart med pinsen som kampanjryggrad. Helt brutalt antog jag att de nöjde sig med att göra en knapp av varje för att få till plåtningen, precis som alla trötta gammelbyråer skulle ha gjort.

Jag hade fel. I brödtexten kunde man läsa att den som tecknar ett operaabonnemang, förutom ett antal förmåner, även får några fina knappar att sätta på jackan. Det betyder att de måste ha gjort ganska många knappar. Det betyder att jag får be om ursäkt för min koleriska slutsats. Sorry.





Politik och reklam – en skenhelig historia.

22 05 2009

Snart är det val till EU-parlamentet. Det har väl knappast undgått någon läskunnig människa. I likhet med vid riksdagsval poppar det upp små anskrämligt formgivna plakat i väggrenarna överallt. Sossarna, Metallknekten Ludvigsson flankerad av partiledaren Färghjälmen, annonserar hårt i Backa på Hisingen. Man har väl gjort antagandet att där finns korkade människor som går på ”slagkraftiga” fraser som AGERA NU! och BEKÄMPA ORÄTTVISOR! Även lössen längre ut på vänsterkanten skyltar med sitt svagsinne. Man ska tydligen rösta på dem om man är EU-kritisk. Och det känns ju HELT logiskt i ett val till EU-parlamentet som engagerar sisådär 45% av de röstberättigade. Då ska de EU-kritiska rösta. Vänster. 

politruk

Högerkanten är naturligtvis även den representerad. Jag har tyvärr själv inte sett några andra affischer än Folkpartiets. Men det räcker nästan. De tycker att man ska vara smartare än Paris Fu*king Hilton. Visserligen brukar det vara Folkpartiets privilegium att komma med de riktigt galna grodorna, men nu tror jag att det är dags att avkräva någon ett urinprov. För det första tror jag att det är svårt att nå ointresserade via något som liknar ett talanglöst bands konsertaffisch. För det andra tror jag att Paris Hilton, idag, är ett överskattat affischnamn. För det tredje tror jag inte att Paris Hilton är så jävla korkad. Hon tjänar i alla fall egna pengar på sin ”talang” och fraktar sig utan pappas hjälp. Och det är väl mer än vad man kan säga om Folkpartiet.

Men åter till affischfrågan. I en undersökning (som jag förbannat nog inte kan hitta. Du som är en lite duktigare deckare får gärna posta en länk i kommentarerna) som gjordes för ett tag sedan, kunde man läsa om riksdagsledamöternas inställning till reklam. Politiskt korrekt nog tyckte i princip alla väldigt illa om reklam och en förkrossande del ville minska reklaminslagen i det offentliga rummet och en icke obetydlig del ville även kraftigt inskränka reklamens uttrycksmöjligheter. Det var några få förtappade moderater och, typ en, folkpartist som påpekade reklamens positiva sidor.

Att de folkvalda har en sådan inställning till marknadens främsta kommunikationskanal är naturligtvis beklämmande. Låt gå för att kommunister, och andra haverister som inte respekterar varken demokrati eller marknadsekonomi, sätter sig på tvären. Det ingår liksom i deras image. MEN ALLA ANDRA PARTIER DÅ? Representerar de partiets inställning till vilket marknadsläge som ska gälla i landet? Och en ännu viktigare fråga: Representerar de sina väljare?

I vilket fall verkar ingen ha problem med att belamra det högt skattade offentliga rummet med valplakat. Detta gäller höger som vänster. Reklampåhejare som nejtillreklamare. Illegala plakat som satts upp utan tillstånd. Anslag som saknar marklov och bryter mot den lokala ordningsstadgan. Men det stannar inte ens vid olaga affischering. På grund av oviljan att städa upp sitt träck efter sig gör man sig också skyldig till nedskräpning, alltså brott mot miljöbalken. Hur rimmar det med miljömålen?

Om det finns någon sensmoral i denna urkorkade historia måste det vara att man inte ska vara dum, just för att det är dumt att vara dum. Och att de reklamfientliga politikerna som svarade i den sorgliga undersökningen förmodligen var idioter. Folkvalada idioter. Det kan vara bra att tänka på nästa gång man röstar.
I Göteborg har de som bestämmer precis klubbat igenom skärpta regler när det gäller nedskräpning. Dessa regler omfattar i logikens namn även fula plakat som sätts upp i valtid. Snacka om att era ”goda” intentioner kom tillbaks och bet er i röven.





Varför positionera sig, Netto?

15 05 2009

Dummast på tv just nu är nog livsmedelskedjan Netto. Nog för att man brukar vara rätt korkade i största allmänhet, men detta tar priset åtminstone i positioneringshänseende. Ett område som borde vara nog så intressant när man är detaljist inom livsmedel, en bransch där man kan förmoda att konsumenterna inte ser så fasligt stor skillnad mellan aktörernas ”kommunikation”. En bransch där säkert många mest är intresserade av ett lågt pris.

netto

Marknadsföringsteoretikerna träter om det mesta. Men inte om att det är få budskap som gäller om man vill särskilja sig från resten. Bäst av allt är det om man kan äga ett (1) ord eller företeelse man förknippas med. Det är svårt. Riktigt svårt, men går om man är konsekvent och har mycket tid och pengar.

Detta har fullständigt undgått Netto. Man tycker istället att värdeorden Nära, Enkelt, Kul, Bra och Billigt är lämpliga bärare av Nettos varumärke. Låt gå för Billigt och Nära. Kanske med lite god vilja kan även Enkelt kvala in. Men för helvete. Bra och Kul! Kan det bli mer diffust? Inte nog med att man i sin snurriga önskan försöker äga allt (som man antar är viktiga värden) inom livsmedelsdetaljhandeln, man trycker det på ballonger. Lite festligt liksom. Korv och ballonger.

Snälla Netto. Enlighten me. Förklara hur ni tänkte. Berätta hur ledningen klubbade igenom de FEM värdorden.





Red Bull – ett olydigt företag?

9 05 2009

Red Bull brukar göra det mesta rätt. Speciellt duktig har man varit på att konsekvent hamra in att man ger drickaren vingar och detta har inte sällan gjorts på alternativa sätt. Man har arrangerat diverse olika flygtävlingar, mer eller mindre seriösa. Allt handlar naturligtvis om att flyga. Detta har man också lyckats göra en hel del PR på. Extremsportaren Felix Baumgartner landade exempelvis med fallskärm på Turning Torso. En ”läskedryckstillverkare” hade enligt tv-nyheterna sponsrat tilltaget. Svårt att gissa vilken…  

rb

Vid något tillfälle har Red Bull blivit anklagade för att man sysslar med olagligheter eller åtminstone uppmuntrar till sådana. Det verkar vara standard 1A-anslaget för journalister när de stöter på något de ej förstår. Detta är dock en kritik företaget tar med ro och man verkar ha torrt på fötterna, eftersom eventuella överträdelser ligger hos utövaren. Men visst är det intressant att den gängse samhällsuppfattningen verkar vara att företag ska hålla sig till ordningsstadgan? Intressant för att i princip ALLA företag bryter mot marknadsföringslagen på daglig basis. De flesta utan att veta om det. Enda anledningen att de klarar sig är att i princip INGEN har någon koll på lagen, varken konsumenter, journalister eller företagarna själva.

Red Bull har förstått något inte speciellt många lyckats snappa upp. Jag får känslan att de sätter konsumentens intelligens och integritet före regelverket. Regelverk som många gånger är tveksamma och kan diskuteras. Regelverk som skapats för att sätta käppar i hjulet för den som försöker driva företag. Jag tycker att det vittnar om stor begåvning. Att man respekterar människorna som håller en under armarna.

Ett annat, lite mindre dramatiskt exempel på hur man kan släppa in dem som gillar en är Red Bull Best Ad Contest. Red Bull söker film- och radioidéer och man vill ha dem från folket. Liknande tävlingar har arrangerats förut, det är inte unikt så sett. Ofta undrar nog de som tävlar om deras bidrag verkligen har en chans att vinna eller om allt är bara är båg. Men den sortens tvivel lär inte Red Bull behöva oroa sig för.





Det som är bra för DI är dåligt för Sverige.

6 05 2009

Just nu längtar jag efter att det ska ringa en DI-säljare och fråga om jag vill förnya vår prenumeration på DI. Då skulle jag kunna fråga om han (för det brukar vara en sån) tycker om Dagens Industris påverkan på samhällsklimatet. När detta skrivs är vi mitt inne i en finanskris och en lågkonjunktur som är till större delen inbillad. En samling apskaft har förvaltat kopiösa mänger medel på ett olämpligt sätt och en massa harhjärtade borgenärer drar tillbaka sina pengar och stoppar dem i madrassen. Våra kära politiker har inte heller dragit sitt nödvändiga strå till den mentala stacken. Som vanligt är oppositionspolitikerna sämst och lipar över vad som görs fel istället för hur man gör det rätt.Otroligt nog har Aftonbladet av alla prassliga blad rapporterat solskenshistorier. I alla andra medier kan man läsa svarta krigsrubriker och att döden är nära. Nu är det slut. Nu går vi under. Alla företag läggs ned. Alla kommer att bli arbetslösa. Vi är körda.  

dilten
Också ett sätt att försäga sig.

Mitt i denna mentalsvaga cirkus finns parasiterna som slår mynt av krisen. Reklambranschmedia lever gott på att rapportera om byråkonkurser. Standardmedia om alla som blir varslade och att A-kassan nu behöver fem (5) månader på sig för att göra sitt jobb. Mitt i detta tveksamma sällskap finns Dagens Industri, näringslivets egen lilla skvallerblaska. De började redan tidigt i höstas med att proklamera att allt snart skulle gå åt helvete och och att folk borde dra tillbaka sina pengar. Sedan dess har man outtröttligt tutat ut den ena dystopin efter den andra. Jag kan inte erinra mig om att ha läst en enda positiv mening i det rosa dasspappret.   

Så om jag (genom att vara otrevlig mot DI-säljaren och be honom stoppa upp sitt fina erbjudande någonstans) kan bidra till att göra något bra för Sverige, borde detta vara dåligt för DI. Då har jag i alla fall jag gjort en samhällelig insats.





Sociala medier utan pedagogik?

2 05 2009

Efter att inom loppet av en vecka ha lyssnat på alla (nåja) auktoriteter inom socialmedia har jag kommit till en ganska obekväm insikt. Det är ingen som fattar grejen. Med ”ingen” menas den ganska talrika publiken vars intresse för de sociala medierna inom marknadsföring verkar vara lika nyväckt som ytligt. 

För dragningar om sociala medier drar verkligen fulla hus. Brit, Niclas och Per säljer ut den ena konfen efter den andra. Alla vill veta mer om de där nya gratismedierna som alla snackar om men få verkar ha använt. Troligen bidrar konjunkturen för att trigga nyfikenheten. Det är inte bara pizzabagare som jublar när man yppar ordet ”gratis”.

Lite förvånande är det hur många av de socialmediaintresserade som knappt snappat upp något alls. I sin egen lilla värld vill man ju gärna tro att exakt alla andra är lika drivna som en själv och brinner för samma saker. Men så är det ju sällan. Och angående de sociala medierna märks detta ganska tydligt på frågor som ”Vad är Twitter?” och ”Hur använder man Facebook”. Flera frågor av den arten ställdes till Per Ström när han pratade på IHM senast. Snart är det dags igen. Det får mig att undra hur många frågetecken som satt i den fyrahundrahuvade publiken på Marknadsföringens Dag härom veckan.

Det kanske är så att de sociala medierna kräver mer förkunskaper än vad man först kan tro. Det kanske är så att vi som mässar socialmedia borde bli lite mer pedagogiska. För det är inte målgruppens fel om den inte fattar.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.