Vad är det för fel på SD egentligen?

Är det månne en retorisk fråga nu igen? Måhända. Men skit i det för ett tag. Nu ska det handla om demokrati. Om Sverige i första hand och SD i andra.

I vårt malliga lilla land är vi snabba att framhålla vår suveränitet. Vi är som regel lite bättre än resten av världen. Vi har något som alla andra saknar, standard och det gör oss automatiskt till lite bättre. Och om inte det vore nog har vi har en könslig jämlikhet av guds nåde och en social utjämningsstrategi som få kan konkurrera med. Ändå får vi inte till det när det handlar om pengar och genus. Fan jobbigt det där.

Vi höll oss neutrala i två världskrig. Därtill har vi gödslat med fredsmäklare och diplomater. Ganska redigt för att vara ett litet sketland i Europas avkrok. Kanske var detta en essentiell ingrediens på vägen mot bättre vetande. Kvitto på att man som svensk åtnjuter lite större demokratisk dignitet än de andra. Visst.

Sverige är ett gammalt kommunistland. Allt har en påtaglig slagsida åt babord. Och vi har ingen som helst intresse av varken politisk jämnvikt eller yttrandefrihet för den delen. Detta märks inte minst genom vårt förhållningssätt till högerpopulism.

Nobelpristagarkandidaten Jimmie Åkesson skrev en debattartikel i Aftonbladet. Han tog med alla fina ord han hade på lager och ändå blev det bara en trångsynt liten essä om mänsklighetens litenhet. SD gjorde bort sig med ledaren. Det kommer att ge dem ett tillfälligt uppsving på kort sikt, men i det längre loppet biter debattartikeln SD i röven. Eftersom jag vet lite bättre kan jag meddela att Svedala behöver IMPORTERA folk för att få en vettig inre marknad, inte stänga ute dem. Socialdemokrati har däremot fått så bli klarar oss i några hundra år.

Den intressanta med artikeln är den stormflod av politiskt korrekta veta bättrefolk som ska klubba livet ur SD och stämma skiten ur Aftonbladet. Ja, och TV4 då förstås som inte utesluter att låta Jimmie & Co göra bort sig i TV-rutan. Opinionsbildning kan bara föras om den handlar om godkända ämnen. Kanske är förklaringen att förra århundradets förhärskande parti skapat möjlighet för SD att växa och att man försöker sopa även detta problem under mattan.

Vår syn på SD bevisar inget annat än att ”demokrati” är ett avlägset begrepp i Sverige och att populism bara kan accepteras om den kommer från vänster.

Samhällsnyttig tv. Och motsatsen.

Vad betyder egentligen ”bra tv”? Är det att produktionen är väl genomförd eller att det finns en bra story bakom den? Knappast. Bra tv är vanligen något helt annat enligt de som oftast begagnar frasen. Frågar du t ex Anders Knave, programchef på TV3, säger han säkert att Anna Anka är bra tv. Skandalösa människor i rutan som gör skandalösa saker som attraherar skandallystna människor. Hans kollega programdirektören Lars Beckung tycker nog å sin sida att Roast på Berns är bra tv, alltså stundtals duktiga komiker som gör riktigt dåligt ifrån sig när de ska försöka vara skojplumpa mot varandra. Det kanske går hem i stugorna. Att man någonstans därute där klockorna sedan länge stannat fortfarande skrattar åt Schyffert. Men jag skäms. Skäms å komikernas vägnar. Skäms för att jag tittar. Märkligt. Parlamentet lyckades aldrig framkalla några sådana känslor.

Trogna läsare vet att jag aldrig är sen att häckla TV3. Inte andra kanaler heller kanske. För minst tre kanaler slåss om vem som erbjuder roligare tv, eller mer nöje. Eller mest kul. Eller kanske mer förströelse whatever. När man i själva verket har en degenererande effekt på både den enskilde individen och tv-klimatet i stort. Dum-tv är inte nyttigt.
Även om de flesta kanalerna generellt rankar lågt finns det faktiskt guldkorn om jag får definiera begreppet ”bra tv”.

Lyxfällan är TV3:s starkaste bidrag (Efterlyst har också sina poänger, men de hamnar på andraplats). Låt gå för att man har ett moraliserande, ibland nästan kristet, anslag när vuxna människor som inte klarar att hålla i veckopengen ska läxas upp i tv. Men det behövs. Vårt överbelånade land är fullt av fåntrattar som borde omyndigförklaras p g a deras oförmåga att växa upp. Det är bra om de får se sina gelikar vid skampålen på bästa sändningstid. Räddar man bara ett klappträ från skuldsanering innebär det familjetragedi mindre och det är ren samhällsnytta.

Nyligen blev det klart att TV4 visar den svenska versionen av Biggest Loser, bantningsprogrammet där det gäller att tappa mest. Visst. Såklart att även detta är freakshow och att menigheten älskar att förfasas över fettsäckarna på samma sätt som man fnyser åt de ekonomiskt oförmögna i Lyxfällan. Men vi är ett fett folk. Det kan man inte bortse ifrån. Vi rör oss för lite och äter för mycket kolhydrater. Om då är format som ”Du är vad du äter” inte bara cynisk underhållning utan även, just det, samhällsnytta.

Så jag ska inte vara så snabb när jag dömer ut nya programidéer i fortsättningen…

Det blev inga tävlingar i år heller.

Med anledning av flertalet tävlingsfrågor från omgivningen på sistone känner sig undertecknad kontaktman nödgad att ta bladet från munnen. Svaret är nej. Vi har inte några planer på att ställa upp i några tävlingar den närmaste tiden. Inte ens direkta gratistävlingar som t ex Resumés Månadens Kampanj.

Varför? Generellt för att reklamtävlingar suger. Inget nytt på den fronten alltså. De är inte till nytta för någon utan väcker mest irritation. Men framförallt för att tävlingar inte gynnar min byrå. Vi har inte kvalificerat oss i de sammanhang vi ställt upp och därför är det rent slöseri med tid och resurser. I kreativitetstävlingar, som är de sämsta av alla, belönar s k meriterade kreatörer andra (blivande meriterade) kreatörer utifrån hur bra man skojat till det. Genomförandegraden tas sällan någon hänsyn till. Att den duktiga kreatören dessutom snott idén från någon byrå i tredje världen verkar inte heller bekomma de högt anförtrodda kreatörerna i juryn. Hur var det nu? Amatörer imiterar, medan genier snor rakt av. Boot my balls.

Varför vi inte har fått de nomineringar vi tycker bör stå i proportion till de bidrag vi skickat in vet jag naturligtvis inte. Det kan naturligtvis bero på att bidragen ej höll tillräckligt bra nivå, men det verkar osannolikt. Troligare är nog att reklamtävlingar vinns av den som har vänner i juryn och sådana har vi inte några. Motsatsen, d v s bittra fiender, lär det däremot finnas gott om.

Bitter, ja. Är det inte bara det jag är? Nej. För några år sedan, måhända. Det var i så fall på den tiden då jag faktiskt tyckte att tävlingar hade en funktion att fylla. Eftersom jag inte längre är av den uppfattningen kan jag nog betrakta mig som immun.

Men tävla på för all del om du tror att du har något att vinna.