Har jag berättat att jag älskar er på länge?

24 07 2011

Detta är en sorts kärleksförklaring. Det har varit lite dåligt med sådana på sistone, det gäller både privat och socialmedialt. Så jag antar att det är hög tid. Och jag gör det lätt för mig. Jag börjar här.

Min bekantskapskrets består av ungefär 1000 personer, d v s folk man är lite tjenis med eller mer än så. Av dessa utgör familjen ungefär 3%. Privata, civila vänner i livet, kommer inte ens upp i 1%. De resterande, drygt 96 procenten är yrkesrelaterade på ett eller annat sätt. En enkel slutsats är att jag har få ”riktiga”, fysiska vänner. Jag borde nog betraktas som lite tragisk.
En gång i tiden hade jag faktiskt många vänner. Jag kunde säkert rada upp drygt 30 personer utan större problem. Men åren gick. Folk flyttade, skaffade sig familj och nya bekantskaper. Någon dog t o m. Man brukar kalla det att man ”växer ifrån varandra”. Jag själv var inte bättre. Jag gjorde allt det där utom just dog.

Jag är av naturen en sällskapssjuk människa. Säkert svårt att tro med tanke på hur tvär jag är och att jag bosatt mig halvvägs ute i skogen med inte en granne inom hundra meter. Flytten har jag dock aldrig ångrat. Jag lämnade inget och fick allt. Det hade inte nog inte varit möjligt att flytta mig tillbaks till en lägenhet idag. Det hade blivit messy. Men jag är lik förbannat fortfarande lika sällskapssjuk. Därför har socialmedia varit otroligt viktigt för mig. Visst. Jag jobbar fortfarande inne i stan och har lätt världens bästa besättning på byrån. De fungerar som en sorts förlängd familj och jag älskar dem alla. Men jag känner ingen direkt glädje av att åka in till själva stan. Jag saknar inte pulsen, trängseln och alla människorna. Jag trivs bra i min lilla borg på toppen av åsen. Här är jag kung och den som kommer hit utan audiens får prata med hundarna först.

Därför har socialmedia blivit helt ovärderligt för mig. För jag känner mig inte tragisk. Om man tar med mina socialt mediala vänner i beräkningen är plötsligt min vänkrets mer än fördubblad. Vän av antika värderingar kanske anser att denna krets inte utgörs av några -riktiga- vänner. För all del. Jag träffar dem sällan i köttet. Men tweetups händer med jämna mellanrum. Och jag konverserar med dem bra mycket oftare än mina köttsliga vänner och flera av dem känner jag t o m bättre än de många -riktiga- vänner jag en gång hade.

Visst kan man tycka att människor borde träffas oftare -IRL- och det kan jag inte argumentera emot. Men med heltidsjobb, ibland övertidsjobb, tre jyckar, ett hus med renoveringsbehov, svärföräldrar som snart köpt en ö, diverse hundaktiviteter, alltför sporadiska gymbesök och småbarn på armen plus inte minst en respektingivande sträcka in till stan (där vänskapskretsen kamperar) blir det inte så vansinnigt mycket tid över. Jag få helt enkelt inte ihop logistiken och träffar därför mina äldsta vänner ca två gånger per år, vid födelsedagar vanligen. Familjen träffar jag tack och lov i alla fall minst veckovis. Men mina socialmediala vänner träffar jag varje dag på nätet, ibland flera gånger. Och jävlar vad jag behöver det.

Att jag har en så stor del av min bekantskapskrets på nätet innebär att jag inte längre känner mig rädd för att lämna stan. Visst vore det tråkigt att inte se familjen lika ofta och de få gamla vänner man har kvar. Men den större delen av ens sociala vardag skulle man fortfarande hålla obruten kontakt med. Kanske t o m träffa oftare. Det är en trygghet om något. Jag kan faktiskt flytta till en liten ö långt bort i tjotahejti och ändå behålla vänkretsen relativt intakt. Det enda som krävs är en vettig mast och en hygglig basstation. Det om något är en trygghet.

Tolka nu inte detta som att jag föraktar mänskliga möten. Tvärt om. Jag applåderar dem alla. Men ibland är de helt enkelt inte möjliga, eller åtminstone svåra och blir därmed automatiskt sporadiska. Jag har heller inga invändningar mot att folk minskar sin socialmediala närvaro för den fysiska. Men för mig, med de få lediga timmar dygnet erbjuder, är jag direkt beroende av att hålla kontakt med folk digitalt. Så, mitt flöde. Tack.

Har jag förresten berättat att jag älskar er på länge?

About these ads

Åtgärder

Information

4 svar

25 07 2011
Erik Laakso

Känner mycket väl igen din berättelse. Tack för en fin betraktelse.

25 07 2011
kontaktmannen

Tack själv. Kände att det var dags att deklarera min personliga inställning. Flera av mina vänner har på sistone skurit ner sin närvaro p g a att det tar för mycket tid. Har full respekt för detta och tycker inte att man ska hålla på med något man känner är bindande. Vi är många med oförstående kolleger, vänner och familjemedlemmar som undrar hur man kan slösa bort så mycket tid framför datorn. Men det finns en annan sida av det myntet.

26 07 2011
Toni

Så pass. Det lurar en blödig djävel bakom det tuffa yttre. Nåväl, det har jag länge misstänkt och är inte överdrivet förvånad.
Som din kollega och kompanjon räknas jag inte som din vän, än. Men jag ger mig fan på att håller vi skutan flytande och kämpar på så kan jag mycket väl bli en, vän alltså. Därmed inte sagt att vi är ovänner, jag tolkar bara din definition av vän på samma sätt som min egen: Riktiga vänner är lätträknade och skall så vara. Att vara någons vän är ett privilegium och kräver antingen livslång (nästan) bekantskap, en själarnas gemenskap som slår ner nästan som en förälskelse eller att man helt enkelt genom ömsesidig omsorg och respekt förtjänar en vänskap.
Som vanligt formulerar du dig väl och om vi inte tjötar ihjäl oss (i munnen på varandra) bedömer jag riskerna/chanserna för att du kan addera en vän till floran (faunan?) snart. Och vi ses ju dessutom i verkligheten också.
Toni

27 07 2011
kontaktmannen

Så är det uppenbarligen , kapten. Men det märks väl inte minst på hur jag ömmar för Junior? Klart att vi löser detta. Det viktigaste är att man har dynamiken och trivs med varandra och där är vi ju.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: