Safari med förvecklingar.

1 02 2012

Spontant låter det som en trevlig utflykt. Åka guidad tur i Saltsjöbaden och insupa lite nygotik, jugend och nationalromantik. Titta på kåkar som inte längre byggs p g a att folk saknar klass, vett och pengar. Att lyssna på en kunnig guide som berättar om varje objekts brokiga historia. Arkitektonisk förkovran jag gärna hade betalat ett par hundringar för. Men någon sådan safari finns inte.

Däremot anordnar kommunistkollektivet Allt åt alla en omskriven rundtur. Men där ligger fokus klädsamt nog på arbetarklassens utsugare. I deras ögon är de flådiga villorna med innehåll ett stort problem. Ett egendomligt resonemang i mitt tycke, eftersom dessa parasiter på samhällskroppen betalar de stackars utnyttjade proletärernas lön. Utan dem skulle inte den gode arbetaren ha något jobb att gå till, såvida inte vi kör planekonomi med medborgarlön förstås. Dessutom betalar de kopiösa mängder skatt. Både via sina företag och privat. Pengar som bl a finansierar den störtflod av bidrag som öser ur stat och kassor. Grundproblemet lär vara att arbetaren inte har någon makt över sin arbetssituation. Men handen på hjärtat. Vilka ”arbetare” i världen har bättre lön och fler rättigheter än svenska? Och vill man nu ha fullständig kontroll går det alltid bra att starta sitt eget företag. Då får man känna på hur kul det är att vara kapitalist med obefintligt socialt skyddsnät och motsträviga fack. Ett alternativ få är rustade för, men de skulle må bra av insikten.

Överklassafarin bjöd på fler intressanta detaljer. Det lär ha varit med tio journalister på bussen, uppskattningsvis 20% av passagerarna. Det tycker jag snarare låter som en presskonferens än en arbetarexkursion. Ordvalen i Peter Kadhammars AB-artikel väcker en del frågor. Trivsam hippeibuss, pöbelhop, dåre och finniga överklasslynglar säger en del om hur den duktige journalisten ser på sin yrkesroll. Just slyngel nämns väl fyra gånger i artikeln. Att den agiterande guiden, psykologstudenten Anna Svensson bar en Finnairuniform vid tillfället är också komiskt med tanke på deras kommunistvänners ockupation av flygbolagets hemland. Kunde hon inte ordnat en från Aeroflot istället? Hade hållit ihop konceptet bättre.

Jag tänker inte försvara de finniga slynglarna som kastade ägg. Ej heller dåren som spärrade vägen med sin bil. Att vifta med sin Iphone och berätta att man äter godis tyder inte på någon större begåvning. Man kan undra om den så kallade överklassen faktiskt är lite inavlad och helt saknar klass. Ett sådant beteende vittnar bara om att man inte har någon koll på hur levnadsstandarden är i Sverige. Ett platt Sverige som byggts av socialdemokrati, uppgörelser mellan arbetarorganisationer, företagarditon och inte minst de rovgiriga kapitalisterna som riskerat liv och lem för att avlöna de stackars arbetarna.

Personligen tror jag att jag ändå kunde haft stor behållning av safarin. Fast då krävs nog hög volym i hörlurarna för att slippa det populistiska giftet.

About these ads

Åtgärder

Information

2 svar

25 02 2012
Johan Ronnestam

Någon gång för 12 år sedan befann jag mig på en liknande safari. Det var på byrån Abel & Baker där de olika kreativa grupperna turades om att anordna månades torsdagsöl. Utan att veta vad vi gav oss in på hade Joakim Dieden ( idag driver han småstadsgeniala http://filipstad.ifolkmun.se/ och http://hammaro.ifolkmun.se/ ) förberett en överraskning. Nere på sveavägen väntade en buss av typen ‘turistbuss’. Joakim greppade mikrofonen och så började färden helt utan presentation. Strax efter rullade bussen in i Rinkeby. Där fick vi en fantastisk guidad tur och lärde oss allt om inkomstnivåer, fruktstånd, ljugarbänkar och nationaliteter. Bussen stannade också till för att vi alla skulle få känna på atmosfärden. Vi förstod inte riktigt vad Joakim höll på med men när vi blev bjudna på Sill och Nubbe där på en lokal busshållplats var stämningen på topp.

Vi ombads sedan att borda bussen för att ge oss av till nya destinationer. Någon halvtimme senare rullade vi sedan in på ‘öfre’ östermalm för att sedan avsluta turen ute på Djurgården utanför en ambassadvilla.

Jag kan lova att det var både givande, underhållande samt väckte en hel del tankar om vilket samhälle vi lever i. Stämningen var hög och Joakim hade definitivt kunnat tagit in kollekt. Jag hade bidragit.

En lite anekdot från reklamvärlden på samma ämne som din blogpost.

26 02 2012
kontaktmannen

Låter helt magiskt Johan. En sådan safari hade varit något.
Reklamarsafarin skiljer sig markant från kommunistsafarin. Särskilt genom att det gyllene hålet i cirkeln lämnades öppet. Det som är så viktigt för att betraktaren ska få chansen dra sin egen slutsats. Bra mycket bättre pedagogik än att ta till slagorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: