Ge mig sanningen, marknadschefjävel.

21 03 2008

Vi har tappat ganska många jobb det sista halvåret. Stora har de dessutom varit och om jag ska våga mig på en spekulation så handlar det om miljoner i uteblivna intäkter. Det känns inte så kul, men sådan är branschen och man vinner helt enkelt inte jämt. Vad som däremot stör mig näst intill hjärnblödning är sättet vi fått våra avslag på. Någons släkting har dött. Ibland för andra gången. Någon har sagt upp sig och slutat två dagar efter att vi fick uppdraget. Hallå? Visste du inte det innan vi träffades? I Sverige finns det väl något som heter uppsägningstid, eller? Någon annan var smart och sköt på ett möte en månad så att han skulle hinna sluta. Uppenbarligen finns det ett stort antal mytomaner därute, folk som ljuger så att de tror sig själva. De patologiska lögnarna är i mitt tycke värre än psykopaterna, för dem vet man i alla fall var man har och hur de fungerar i en pressad situation.   

Lika illa som de professionella lögnarna är de mandatlösa. De som har en officiell titel, t ex ”marknadschef” fast ingen formell makt. Inte sällan är dessa kvinnor, relativt snygga och unga sådana. Det är uppenbart att gubbtrojkan i ledningsgruppen behövde få in lite kvinnlig fägring för jämställdhetsplanen. De mandatlösa dyker upp vid mötena med ganska bra på fötterna vad det gäller briefunderlag och budget. Men när man börjar närma sig skarpt läge, då visar det sig att denna bemyndigade person ändå måste gå och fråga ”pappa” om lov innan något kan gå i produktion. Uppifrån blir det vanligtvis avslag eftersom chefschefen inte fått vara med eller informerats från början.   

Så vad leder detta till? Svenska företag är inte speciellt effektiva om man jämför med deras kombattanter i tredje världen (t ex Indien, Kina etc). Vi har fortfarande ett försprång, men framtiden ser mörk ut. Självklart beror det taskiga läget på att ett visst socialdemokratiskt som drivit kontraproduktiv politik de senaste -minst- 50 åren, men det finns fler förklaringar. Passionen saknas. Man träffar så jävla mycket folk som ”bara jobbar” på sin arbetsplats utan att vara intresserad av businessen. Karriäristerna är värst. För de behöver inte åstadkomma något eftersom de ändå snart ska röra sig snett uppåt. Sen har vi de trötta. Passionslösa som dessutom blivit sittande några år för länge och borde fått börja mata duvorna i förtid. Apropå det så kommer 40-talisternas pensionsavgångar att förvärra situationen ytterligare. Snart kommer vi att behöva 200 000 nya chefer i Sverige. Vilka ska ta över? De som fått lära sig att det inte är människovärdigt att arbeta? 

Pop quiz hotshots. What do we do?       

Advertisements

Åtgärder

Information

9 responses

22 03 2008
Hasse C

Du är klockren, som vanligt kära kontaktman.
En sanning består som vanligt av många små.
Du snuddar vid en betydande sanning när du
relaterar till vad ”människovärdigt” egentligen
betyder för olika människor.
Många skriker om att känna frihet men är inte
beredda att ta ansvar.

De gamla grekerna hade tre ord för frihet:
– Eleutheria, friheten att gå vart man vill.
– Parrhesia, friheten att säga vad man tycker
OCH stå för sanningen om sig själv.
– Autarkia, friheten att förfoga, vara självbestämmande.

Brukar använda dessa tre vinklingar vid föreläsningar för
att få deltagarna att ifrågasätta sitt beteende i olika
situationer.
Alla tror att dom säger vad dom tycker, men står dom för
sanningen om sig själva?
Alla säger att dom förfogar över sitt liv, men tar dom ansvar?

Förlåt för långt inlägg, men det är inte mitt fel, du inspirerade mig! ;)

22 03 2008
kontaktmannen

Helt OK Hasse. Som bloggare får man vara glad om någon skriver några kommentarer alls och det finns många som skriver sämre inlägg än dig.

23 03 2008
Dabitch

Joj, de där mandatlösa typerna finns överallt – min gamla CD (för många år sedan) brukade propsa på att inte ha möte med dem som ”enbart har mandat att säga nej, jag vill prata med den som kan säga ja.”

23 03 2008
kontaktmannen

Låter som en bra inställning, Dab. Det svåra är bara att luska ut vem som är vem. Kan vara lite känsligt att fråga en marknadschef: ”Jaha lille vän. Har du några pengar då? Eller rättare sagt, har du något att säga till om eller måste chefen vara med?”.
Bäst vore nog om vi i reklambranschen bildade kartell och startade ett forum där man kunde utbyta topphemlig företagsinformation. Det hade sparat många miljarder och mycket mänskligt lidande varje år. Fast det lär knappast hända.

24 03 2008
Hasse C

Inte om EU får bestämma… ;)

24 03 2008
Fredo

Word, mannen. Står i vårt hotellrum med utsikt över Atlanten och njuter av dina ord. B-)

24 03 2008
kontaktmannen

Du är verkligen på rätt ställe, Fredo. Här hemma är det decimetertjockt.
Ta en Dorada och tänk på mig.

26 03 2008
Christian

Jag är alltså ett föredöme när jag alltid inleder med att säga ”Jag har inget inflytande över pengarna, men inflytande över personerna med pengar”?

26 03 2008
kontaktmannen

Du är alltid ett föredöme. Spelar ingen roll vad du gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: