Dags att betala tillbaka?

23 04 2008

Den som driver en gerillabyrå blir snart varse att man ofta balanserar mellan det lagliga och otillåtna. Ibland helt ofrivilligt. Många gånger är det en gråzon med oklara regler och stundtals finns inga regler, eftersom kanalen inte utnyttjats som media tidigare. Om man inte själv är medveten om vad man håller på med, så rusar snart halva branschens amatörförståsigpåare till undsättning. De brukar vara snabba att påpeka vilka övertramp som gjorts och hela doakören sjunger med (fasansfullt falskt). Sällan har de speciellt mycket fog för sina slutsatser. Vid dessa tillfällen är det dock trevligt att ha sina två jurister till hands. Utöver själva juridiken har de inte så mycket gemensamt. Den ene av dem är lite ängslig och vill gärna ha både hängslena och livremmen på plats innan det känns tryggt. Om han skulle inte bli ledsen om det även gick att få en ordentlig resår i midjan. Han jobbar för en större advokatbyrå och lyckas alltid hitta (ibland helt osannolika) vinklar vi själva missat. Den andre lagmannen undervisar i marknadsjuridik och är minst sagt rock´n roll, både i sin yrkesutövning och framtoning. Han tycker att det mesta vi gör är för jävla mesigt och klent. Att kasta ut samma fråga till dessa juridiska motpoler ger mycket uttömmande svar. Sällan missan några eventualiteter. Ändå kommer reklamförståsigpåarna och ska spela duktiga. Självklart är de alltid anonyma.

Med anledning av detta har jag glada nyheter till alla smartskallar. Jag är snart klar med min ARU-utbildning på Reklamförbundet. Efter ett flertal tillfällen med den marknadsjuridiska eliten har jag kommit fram till att våra kampanjer ytterst sällan brutit mot Marknadsföringslagen. Ibland har vi kanske tullat lite på ordningsstadgan, möjligen varit lite förargelseväckande för den som är känslig och eventuellt gjort oss skyldiga till något fall av olaga affischering. Brott som sällan ger någon blodig påföljd, utan brukar betraktas som ringa.  

Våra belackare däremot, som jag misstänker finns på ett begränsat antal själasvaga byråer, bryter emot MFL dagligen. Och varumärkeslagen, köplagen, lotterilagen och PUL. För att inte tala om upphovsrättslagen. Majoriteten av de riktigt malliga byråerna har alltså inte en aning om vad de sysslar med eller vilka följder detta kan få. Det är mångas smala lycka att konsumenter har nollkoll på marknadsjuridiken. Och deras konkurrenter med för den delen.

Så jag funderar faktiskt på om jag helt obstinat skulle upplysa vissa byråledare om vad de gamblar med när tillfälle ges. Marknadsstörningsavgifter kan exempelvis uppgå till fem miljoner. De utdöms numera efter brott mot de 31 punkterna på den svarta listan. Bryter man mot varumärkeslagen kan ens kund (vanligtvis VD:n) få skaka galler i upp till sex år. Det är väl mer än vad man får sitta för dråp? Bestickning, det populära presentbrottet, sorterar under brottsbalken och kan också ge de inblandade parterna fängelse.

Sånt kan väl vara bra att veta för en byrå-VD?

 

Advertisements

Åtgärder

Information

8 responses

23 04 2008
Fredo

Bra sagt. Igen. Jag tycker också att gerilla i Sverige borde bli yvigare och ännu mer ”på gränsen”. Så länge den inte bryter mot lagen tycker jag att den gott och väl kan trampa moralen på tårna och ta ut svängarna så att Jante och Luther ramlar baklänges ner i etikplurret.

23 04 2008
Per T

Nej, skit i upplysningskampanjen. Gör mer vågad reklam i stället. Blir sevärt.

24 04 2008
Lawlost

Så nu har man blivit lite rock’n’roll på gamla dar. Känns å andra sida bättre än hängslen, livrem och extrabred resår (jag visste f ö inte att Ni vänsterprasslade Era jäklar).
Nåväl, över till (o)verkligheten. Vill man hitta en överträdelse av marknadsföringslagen, lag om namn och bild i reklam, upphovsrättslagen, prisinformationslagen eller något liknande så är det bara att slå upp en dagstidning (garanterat ofelbart) och det beroende på att annonsörerna/byråerna/tidningarna helt enkelt är genuint okunniga, fantasilösa och ganska korkade. Men jag väntar fortfarande ivrigt på de avslöjande reportagen i Resumé (”Så lite tänkte vi – skaparna av Volvos ozonreklam avslöjar” eller ”Elgiganten erkänner – Äh, vi var bara korkade”). Samtidigt kan noteras att risken att åka dit är synnerligen liten om inte någon konkurrent blir så uppretad att de själva driver processen (populärt inom optik- och hemelektronikbranscherna). I dessa fall rör det sig dock om förbud med vite d v s gult kort och definitivt inga avgifter eller straff. Värt att notera är däremot rättegångskostnaderna som ofta rör sig om miljonbelopp för förlorande part.
Rent objektivt är risken att åka dit istället betydligt större om man ägnar sig åt gerilla av det enkla skälet att motparten t ex är en kommun som inte riktigt förstått reklamens viktiga plats i samhällsbyggandet utan tror att vanliga regler gäller. Å andra sidan är ev effekter jämförelsevis milda (böter som rent kostnadsmässigt är småpengar i sammanhanget) så den moraliska nesan är nog betydligt större. Så det gäller att antingen aldrig åka dit så att de moraliskt rättrådiga förståsigpåarna inte kan komma med sitt eviga ”Va vad det jag sa” innan de fortsätter producera sin anti-intellektuella (och oftast rättsvidriga) reklam eller så är det bara att vråla ”Damn the torpedos – full speed ahead” och kasta sig ut i det okända. Men Ni är ju som sagt var tämligen mesiga…..

24 04 2008
kontaktmannen

Fel tempus, pistolero. Mitt minne sträcker sig visserligen bara tio år, men jag kan svära på att du var en hårdrockare redan då.
Tack för en uttömmande och osminkad kommentar. Vi lovar att skärpa oss.

Jag har för övrigt inga planer på att ”hjälpa” någon ”kollega” med juridiken.
Jag skickar dem, lite anonymt, till KO istället.

24 04 2008
L80

Tilläggas bör att beställaren i många fall visar sig vara mer juridiskt påläst än byrån. Kanske kan vara en förklaring till den något återhållsamma inställningen till ”kom igen nu – ni blir garanterat först”. Det finns ofta en anledning till just det sistnämnda.

24 04 2008
kontaktmannen

Jag tror att du sätter fingret på något viktigt där L80. Kanske inte att beställaren skulle vara någon marknadsjuridisk fena, det är enligt min erfarenhet mycket ovanligt. Däremot så TROR ofta vederbörande att han har koll. Detta leder till fegislösningar som inte funkar och en budget som kastas i sjön. Det sistnämnda kan naturligtvis också bero på så kallade kreatörer som vill göra ”kul” reklam.

24 04 2008
L80

Modet är kanske starkare hos den part som inte riskerar att få skaka galler då det skenat iväg mot övermod.

Det skulle vara intressant att vid tvekan få höra argumentationen mellan byråns jurist och beställarens.

24 04 2008
kontaktmannen

Modet lär vara störst hos den som inte riskerar påföljd, ja. Jag vet inte om det förekommer någon lagvrängarnas kamp. Kunden har säkert en jurist i sin sold, men detsamma gäller få byråer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: