Formgivare och fascist?

29 04 2008

Är du kreatör? Framgångsrik också? Du kan du vara i riskzonen för ett beteende som tenderar till det antisociala. Åtminstone i din yrkesutövning. Det är inte själva kreerandet som åsyftas, utan i den fasen måste total demokrati och altruism gälla, annars kommer det aldrig fram några riktigt bra idéer. Detsamma gäller sammansättningen av människor på byrån. Ur en homogen skara medarbetare kommer aldrig något revolutionerande, utan udda är lag. Om två människor tycker likadant är den ena överflödig. Även i kundunderlaget kan blandningens fördelar spåras. Den som gör bäst reklam är vanligen inte den som specialiserat sig på en bransch eller en sorts företag.

Var kommer då fascismens fula tryne in i bilden? Till att börja med vill jag förklara min tolkning av begreppet. Den är inte bokstavspolitisk och har egentligen inget med Benito och hans kompisar att göra, utan är ett rent samlingsbegrepp för totalitärt styre i största allmänhet och den starkes rätt. Och detta är en förutsättning för att hålla ett varumärke intakt.

Konsekvens är a och o om man vill ta sig in i folkets medvetande och stanna där. Då finns det inte utrymme för något jävla velande. Någon måste peka med hela handen och en klar, logisk linje måste ligga i botten. Det gäller både art och copy och de övergripande, strategiska idéerna. Grafiska profiler och marknadskommunikativa koncept bygger på tydliga regler och ”raka linjer”, de fungerar inte annars. Detta har (i princip) alla stora framgångsrika företag förstått. Det har alla historiens framgångsrika despoter och diktatorer också förstått. Romarriket, Nazityskland, Kommunistsovjet och Kina är bara några exempel. De var inte bara grymt skickliga i sin våldsutövning utan även i sin propagandiska dupering av massorna och sånt funkar alltid bäst om man har en genomarbetad grafisk profil.   

Låt oss göra ett, om än mycket urvattnat, experiment på hemmaplan med lite mer rumsrena förtecken. Kolla affischerna från senaste valet. Lägg allt vad ideologi heter åt sidan och titta bara på formen för (m), (s), (c), (fp), (kd). Min uppfattning är att de bästa kreativa insatserna gjordes på vänsterkanten av (mp), (fi) och kanske även det gamla kommunistpartiet (v). Har dålig koll på dem längre höger ut, men jag misstänker att tesen håller. 

Vad säger du då? Blir formen godare när innehållet drar i andra riktningen? 

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

17 responses

29 04 2008
ƒrean

Jag anser mig för övrigt vara en ytterst charmerande person. Hur var frågan?

29 04 2008
ƒrean

Utan att ge något direkt svar på din fråga, så tänkte jag förskjuta perspektivet lite, jag tror du snävat in frågan lite väl. Om du vänder och vidgar kan man fråga sig: Om du ser till all form av mer eller mindre konstnärlig kommunikation, film och musik, har någon borgerlig människa någonsin skapat något av bestående värde där? Alexander Bard och Wille Crawford hör jag dig säga. Du har säkert fler ess i skjortärmen, men jag tror inte det är all-in-läge.

29 04 2008
ƒrean

Vänta jag kom på en bra en; Olle Eksell. Upptäcktes i hans bok ”Mina ögonblick”, designersjälvbiografiernas motsvarighet till ”Tre solar”.

29 04 2008
Per T

Du har alltså sett ”Tre solar”?

29 04 2008
kontaktmannen

Utan att dra iväg alltför mycket i någon riktning så var grundfrågan: Varför är ickedemokratier så bra på att skapa enhetlig och genomtänkt ”riksform”?
Jag vet inte om det är rättvist att bryta ned i så små delar att man jämför borgare och proletärer (som båda ryms inom en demokrati). Men om man nödvändigtvis vill göra det så har du definitivt rätt. Vänstern är generellt bättre på det kulturella. Kan bero på att högern brukar fixa affärerna bättre.
Detta har dock inget att göra med en ekonomisk och kulturell elit, som är en helt annan diskussion.

29 04 2008
Per T

Jag kontrar med USA, en demokrati med stark statsform.
Det handlar nog mer om behovet av att befästa ett minoritetsstyre, att samla ett folk etc.
Och för att vända på det: Kina är väl inga mästare på riksform? Liksom Kuba, arabstaterna med flera diktaturer? Iran?

Nationalbyggenas tid är inte förbi i demokratierna, men de tar sig lite andra former. Titta bara på Sverige: röda stugor, snygga tjejer, uppfinningar, tekniskt långt fram, natur, naturlighet … Statsbilden målas med andra penslar.

Angående kulturfrågan, så är det väl ofta så att borgerligheten/överklassen vurmar för kultur, medan de som framställer den ofta står på andra sidan politiskt. Lite hönan och ägget där.
Det kan ju också ha att göra med en fostran. Jag vet inte hur vänster Strindberg, Fröding, Lenngren och de andra var, men efter många år med bidrag från en socialdemokratisk regering kanske det har påverkat.

29 04 2008
Patrick

”När jag hör ordet kultur osäkrar jag min revolver.”
H Göring

29 04 2008
kontaktmannen

Pffh. Vad är det du kontrar med, Per? En tveksam demokrati, i princip helt befriad från nationell formkänsla (nej, att vulgärt sätta stjärnbanéret på precis allt gör inte tricket).
Jag tycker faktiskt inte att Kina är så keff i sammanhanget. Men jag är inte heller objektiv. De andra exemplen får du poäng för.
Vad det gäller den svenska nationalpekoralen har du också helt rätt angående företeelserna. Visst finns de där. Men de pryder väl inga propagandamålningar?
Tror också att du kan lägga Heidenstam till listan av högerförfattare.

30 04 2008
Per T

Fast frågan är om Heidenstam bidragit med något bestående. Var det inte han som sa ”Ärans och hjältarnas språk”, eller var det Tegnér?

Anyway: USA kan självklart diskuteras som demokrati, liksom hela begreppet.

Men om jag säger så här då. Det verkar vara ett genomgående tema bland stater med stark riksform att de är unga och eller styrs av en minoritetselit. Ett effektivt sätt att behålla makten, och i många fall nationen som helhet, är då att hitta symboler som omfamnar den unga nationen.
Detta hände i de flesta moderna västdemokratier under 1500-1800-talen (1700-1800 var ju de stora nationsbyggenas sekel), och man uppfann/hittade både visuella och abstrakta symboler. Hell, redan romarna såg ju till att Vergilius skrev en blokopia på Homeros epos, fast Vergilius Eneiden handlade naturligtvis om en romare och den romerska historien.

Idag behöver de flesta etablerade demokratier inte hela tiden trycka på visuella symboler: statens historia är så väl fastslagen i alla fall. I den moderna svenska kanonen finns tex Lindgren, Nobel, LM Ericsson med flera, svenska hjältar.
Finland har Kalevala och Mannheimer, Norge 17 mai, vikingahärkomsten. Frankrike typ samtliga upplysningsfilosofer men också gallernas hårda motstånd mot romarna, det franska köket och vinet; engelsmännen har drottningen, lord Nelson och Trafalgar Square, till skillnad från skottarnas Queen Mary och Bonnie Prince Charlie.

Så, mogna demokratier/stater behöver inte riksform på samma sätt som unga, helt enkelt.

För att återkomma till USA: detta land är både stort och innehåller en jäkla massa bångstyriga frihetsälskare. För att samla alla dessa, använder den federala staten en bunt synliga, enkla attribut (likväl som mer abstrakta) i sin propaganda. Founding fathers, flaggan, örnen, olika hjältar med mera. Men också Davy Crockett, Lincoln och Jesse Owens.

Den du.

30 04 2008
Per T

Sorry: svenska propagandamålningar. Midvinterblot och allt annat av Larsson, i princip allt av Zorn. Den svenska reklamen för att locka turister från utlandet, målningen bakom talmannen i riksdagen. Etc.

30 04 2008
ML

Intressant fråga det där. Alltså om fascism regim=god formgivning eller bättre formgivning än i ett demokratiskt samhälle? för visst var diskussionen runt grafisk form?

Ser man historiskt på saken så kan man se att i exempelvis gamla Sovjet eller Ryssland så gjordes en enorm mängd stilren och snygg propaganda, vilket troligen berodde på att formgivarna helt enkelt var tvingade att jobba för staten, de bästa formgivarna alltså, som bröderna Stenberg (med svenskt ursprng) och Aleksander Rodchenko.

Trots detta så kan jag inte riktigt hålla med om att denna formgivning skulle vara så mycket bättre än amerikanska Lester Beall´s affischkonst som då uppkommit i ett mer demokratiskt samhälle. Det finns fler exempel på västerländsk form som håller mycket hög klass, både från Frankrike, England och USA. Den engelska tunnelbanedesignen tycker jag är ett lysande exempel.

Jag rekommenderar den här boken http://www.amazon.com/Graphic-Design-Mechanical-Age-Selections/dp/0300074948

När det gäller krigspropaganda så tycker jag också att det producerades väl formgivna saker från båda håll.

För övrigt om man ska prata om Sverige i dessa sammanhang så blir det väldigt fjuttigt. Eftersom vårt land är så litet i jämförelse, visst har det kommit fram mycket fina saker men det är svårt att jämföra med stornationerna.

Nu känns det som jag svamlat färdigt.

Eller…

Kom också att tänka på Paul Rand och dennes tanke med IBM´s designprogram. Han ville inte skapa en manual för dem utan sa istället åt dem att om de jobbade med människor med kunskap och talang så behövdes ingen manual. Jag tror att det är lite av nyckeln för all god form. Kunniga inköpare och bra formgivare.

30 04 2008
Fredo

Jag tror att formen och idén blir bättre om man är en underdog på vänsterkanten. Drakarna skickar fram en armé av tyckare som gör att byrån drunknar i kompromissträsket. Kanske. Kanske inte.

30 04 2008
Per T

Fredo: med vänsterkanten, tänker du politiskt då, eller mer bildligt?
Håller annars med om att storleken har betydelse och – ironiskt nog – brukar det ju framhållas att ”design inte handlar om demokrati” ;)

30 04 2008
kontaktmannen

Damn. Den här diskussionen börjar likna något. Per. Det är svårt att värja sig mot en sådan krevad även om man skulle vilja. Men jag tycker att du är lite taskig mot norrbaggarna. Vikingaarvet och kanske även nationaldagen måste väl nästan räknas som minsta gemensamma nämnare i Norden. Kunde du inte ha gett dem Vigeland i alla fall?

30 04 2008
Per T

Förlåt. Oljefyndigheterna gör det svårt att betrakta Norge utan grön avund i ögonen. Den skymmer.
Jag nämnde i allafall inte Hamsun.

Men vikingaarvet: finns det någon svensk som känner att det är en stolt del av vår historia, räck upp handen. Någon? Nej, tänkte väl det. Den svenska rädslan har tyvärr begravt denna del av sitt arv i ”blodtörstiga smutsiga barbarer”, när de egentligen var sofistikerade handelsmän och sjöfarare som tillverkade tvål och tvättade ansiktet varje morgon.

Och den svenska nationaldagen är väl det närmaste man kan komma ett klistermärke över ett hål i golvet man kan komma? Syttende mai däremot …

Får slå upp Vigeland i wikipedia.no … nej, det fanns visst inte ;)

30 04 2008
Fredo

Dra åt helvete. Och med det menar jag bara bildligt ;) Det är som att komma in i själva historien när man läser kommentarerna, jag kanske skulle skriva Historien, rent av. Respekt, Per T. I guess.

30 04 2008
ƒrean

Kuba har förresten en fantastiskt fin affischtradition.
Annars kanske kombinationen enkla budskap till en relativt obildad befolkning tvinga fram en del kreativitet. Fast nu tänker jag på Brasilien. Där görs en del väldigt bra visuellt slående reklam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: