En bra produkt säljer sig själv.

6 05 2008

Om vissa produkter säljer sig själva behövs ingen reklam. Ofta är det de bra produkterna som åsyftas. Dåliga produkter säljer sig alltså inte själva. Det betyder att det behövs reklam för att sälja dåliga produkter. Inget roligt resonemang. Inte för den som jobbar med reklam i vilket fall.

Naturligtvis kan man inte göra det så lätt för sig att man sväljer ovanstående helt okritiskt. Även om det finns vissa element på framförallt köparsidan som verkar tro det. Alla produkter utom möjligen cancer- och hivvaccin säljer sig inte av sig själva. Reklam behövs åtminstone för att vara en informationsbärare så att de längtande massorna får reda på att varorna finns. Sen finns det produkter som gör skitdålig reklam och säljer ändå. Detta har jag svårt att förlika mig med. Svårt för att jag själv inte vill gynna företag som föraktar eller åtminstone negligerar kommunikationens betydelse. Den som kan tillverka bra produkter borde ha vett att göra reklam därefter.

Kavli är ett ett sådant exempel. Jag menar naturligtvis det dansande spädbarnet from hell med reklamarföräldrarna (det kan bara vara folk ifrån vår egen bransch som ser så flarniga ut). Ett klassiskt exempel på ”rolig” reklam. Kul reklam utan relevans som riktar sig till konsumenter utan krav. Enkla skämt för svaga själar med simpla hjärnor. Tacksam att sprida till sina vänner i begåvningsreserven. Reklam som tydligen funkar på mig om man ska tro på vulgärforskarna. Jag köpte ju en tub i förra veckan. Det var visserligen under stor vånda, men lik förbannat blev det Kavli och inte någon av konkurrenterna. Jag måste sluta med det här.

Gillette är en annan otäck spelare med pondus. Någon som sett en ens hygglig reklam för Gillette? Hand upp. Jasså, inte? Inte jag heller. Ändå har jag okritiskt (nåja) sponsrat deras hyvlar de senaste tjugo åren. Jag vill gärna ha ett alternativ men det finns ingen som vill sälja det till mig. Snälla! Kan någon ge dem en match? Jag vill inte gynna företag som underminerar min yrkesutövning. Kan det komma en utmanare vars produkter inte medför att man blir klappad av en kvinna när man rakat sig? Snälla?

Enligt utsago hör även blöjtillverkaren Pampers till denna kategori. Bra reklam? Nej, knappast. Kanske finns några färska undantag (med det gäller inte majoriteten av det som gjorts de senaste femton åren). Förresten. Var det inte Pampers som lanserade kinkige Johan och hans trovärdiga mamma, barnsjuksköterskan? Vad sägs om det bidraget till reklamhistorien? Vad tänkte de på egentligen? Libero däremot. Deras reklam har hållit en mycket hög nivå i jämförelse. Ändå har folk i min närhet fortsatt att köpa Pampers på grund av kvaliteten. Folk som jobbar med reklam och verkligen vill gynna den som gör ett gott hantverk.

Är det sant? Är det kört? Säljer sig en bra produkt av sig själv?       

Advertisements

Åtgärder

Information

17 responses

6 05 2008
Namne

Glöm inte bort sminkreklamen. Eyeliner, läppstift och mascara från L’Oreal och Mabelline (eller hur fan det nu stavas). Den ser ta mig fan exakt likadan ut varje gång. Jag vet inte vilken produkt som skall säljas och vad den heter eftersom det är omöjligt att separera reklamfilmerna från varandra.

6 05 2008
Dabitch

Jag har, men den visades senast på dumburken 1969.

6 05 2008
Dabitch

Ok, kinkige Johan var ett danska misstag, på den tiden dubbades all pampers reklam av saatchi i köpenhamn. Av någon anledning valde man det svenska ordet ”kinkig” – det var rätt enligt ordboken men helt fel i sammanhanget för svenska öron. Ett barn som klagar över våta blöjor är inte kinkig – det som de ville säga var att Johan blev ‘gnällig’ (mycket ‘piveri’) att ha att göra med om han var våt jämt vilket är helt sant om alla barn. Ordvalet slogs up på helsida i Resumé och danska saatchi svor att enbart infödingar skulle översätta reklamen hädanefter (men de berättade aldrig var felet kom ifrån, jag frågade – så jag vet inte om det var saatchi eller P&G) – jag hade äran strax därpå (yippie).

Hade väldigt roligt med P&G, som satt uppe i Stockholm och visste bäst när det gällde svenska hela tiden. En bäbis fick inte heta ”Madeleine” för det var ju ”inte ett svenskat namn” varpå jag svarade med att faxa en bild på en viss sessa utan kommentar. Vittvättpulver hette så, utan det viktiga ”s”:et mellan de två första ordet och det sista i treordskombinationen som man skall göra, tills jag faxat dem en lång utläggning styrkt av en språkvetare i uppsala om hur man kombinerar ord på svenska. Strax senare slapp jag all P&G, tydligen hade jag retat dem.

6 05 2008
Dabitch

Jisses, L’Oreal också. Fasen är det bara jag som har jobbat med skiten?

6 05 2008
Dabitch

ps – köp wilkinson sword och skit i räkosten tills den där hemska reklamen slutat dundra i rutan.

6 05 2008
kontaktmannen

Vilken anekdot Dab! Jag hade redan utsett Kunde eller Euro RSCG i CPH som skyldiga. Tack för infon.
Wilkinson? Kan man lita på dem? Jag har en spade med deras logotyp. Troligen inköpt i England. Vem vill raka sig med en spade?

6 05 2008
Dabitch

http://www.wilkinsonsword.co.uk/ – Wilkinson är faktist bra men de har konkurerats ut ur de fletsa butikshyllor av hemska gilette och billiga bic – håll ögonen öppna och kolla de stora varuhusen. Flexa lite konsument-muskler genom att be om det.

6 05 2008
Per T

Jag har världens bästa produkt hemma. Den ligger i en låda. Varför ringer ingen och vill köpa den? Det är ju världens bästa produkt.

/undrande

6 05 2008
Fredo

Bra reklam för en dålig produkt är lika dödsdömd som dålig reklam för en bra produkt. Men i sammanhanget är det intressant OCH dödsdömt att definiera begreppet ”bra reklam”. Det är det inte många som lyckas med. Allra minst vi som jobbar med det.

Jag tror att det generellt sett är lättare att bedöma reklamen från reklamens revolution som framgångsrik, kreativ och ”bra” än den vi ser idag och några år tillbaka. Allting har sin tid, så även bra och dålig reklam. Hantverket, kreativ höjd, originalitet, relevans etc är en sak. Magkänsla en helt annan.

Och sådär kan man hålla på. Kul att du tog upp det.

6 05 2008
Namne

BIC? Är det inte med hjälp av engångshyvlarna man ser till att skala av hela jävla ”nian” med ett enda drag? Den har också det där otroligt fashionabla utseendet, vit och gulfärgad sedan år 1890.

6 05 2008
Dabitch

Nu rakar ju inte jag fejjan (ännu *ta i trä*) – men jag pallar inte att betala stora pengar för rosa vibrerande saker som utlovar att släppa lös min inneboende gudinnna eller stinkade cremer som lovar att fest-stassen och hela livet blir så mycket bättre om jag bara duschar med den så jag tar gula-vita fulhyvlar eller manlig icke-rosa hyvel och skär up benen till tusen tills jag tröttnar och vaxar.

6 05 2008
Patrick

Visst, att se hemsk reklam är kräkframkallande, men att vara med att producera den är en enda lång vinterkräksjuka. Trots det, hur många gånger har man inte bitit ihop och tänkt att snart kommer säkert chansen att göra någonting bra…

6 05 2008
Hasse Carlsson

”Fläckar lär oss livet”, eller vad var det?
Få märken har fått mig att v ä l d i g t medvetet välja ett annat märke.
Ren skär, omogen, principiell tjurskallighet.
Men befriande skön.

Ansiktskrämerna skrattar ju tom min barn åt, 6 och 10 år.
”Tror dom verkligen att vi tror på det pappa???”
Så det finns hopp…

6 05 2008
kontaktmannen

Patrick. Vi har alla lik vi inte vill släpa ut i ljuset. Och illamåendet är ett sundhetstecken. Ungefär som att färska snutar spyr vid mordplatser (i alla fall i filmer). När du blir som en obducent och äter din lunch i operationssalen (fan vad alla filmer är stereotypa!) bland kropparna har det för länge sedan blivit dags att stryka flagg.

7 05 2008
Fredo

Det bästa exemplet jag har på det du talar om, F, är när jag var på ett seminarium med Leon Nordin för några år sedan. Han visade upp en annons för Volvo Lastvagnar samtidigt som man kunde se hans ögon tåras. Hans röst stockade sig när han sa: ”Det här är så jävla bra”.

Den lågan slocknar aldrig.

7 05 2008
kontaktmannen

Jag har också varit på ett seminarium med Leon. Det var nog i alla fall fem år sedan. Då läste han upp sin egen copy (Ikeas själ) till Ikeas stengärdsgård, yttrade ”fy fan vad bra” och grät en skvätt. Han yrade också något om ett utdrag ur Shakespeares Barberaren i Sevilla och sa att sånt inte skrivs längre.

Den lågan slocknar nog knappast, nej.

8 05 2008
deeped

”rosa vibrerande saker som utlovar att släppa lös min inneboende gudinnna” – det där kändes som någon annan sorts produkt…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: