Feg, fegare, reklamare.

14 05 2008

Nu ska det handla om stake igen. Undertecknad har vid ett flertal gånger låtit påskina att reklamare har fått en gummisnodd istället för ryggrad. Huruvida detta beror på att man formas av sitt yrke eller att värvet attraherar böjliga krakar låter jag vara osagt. Klart är i alla fall att vi besitter en kompromissvilja, undfallenhet och konflikträdsla få branscher skulle kunna tävla emot.


Upprinnelsen till denna post är ett utskick från Reklambyråskolan i Göteborg. De bjuder in den lokala branschen till vernissage och passar samtidigt på att deklarera sin högst nedslående syn på den bransch de är på väg ut i. Reklamgöteborg suger och om man vill bli något är det bara att packa kappsäcken och dra till Stockholm. På baksidan av inbjudan passar man på att tacka ett antal byråer, alla från Stockholm. En halvkvalificerad gissning är att de nämnda byråer är de som upplåtit praktikplatser till studenterna. Om det stämmer kan man kanske förstå att de håller Stockholm högre.

Vernissageinbjudan har rört upp åtminstone någon deciliter ont blod på hemmaplan. Ulrika blev aningen grisk och i viss mån även jag själv. I mitt fall handlar det mest om att jag tycker att anslaget är finesslöst. Kanske också aningen plumpt. Det finns ingen djupare tanke bakom utan är förhoppningsvis kreerat i affekt. Jag känner mig inte förolämpad för att min integritet som kreatör kränkts, utan snarare lite orättvist behandlad för att jag ej ens fått chansen att nobba dessa fantastiska kids som alla är på väg till Stockholm (om vi inte rusar till vernissagen och hindrar dem förstås). Jag tycker att det var lite uppfriskande med en råsop. Fast den kunde, som sagt, svingats lite snyggare. Det är skillnad på en pugilist och en slugger.   

Men jag måste ändå ta kidsen i försvar. Hur ofta kommer det kritik underifrån? När fick du själv ett bett i knävecket senast? Är det inte så att plantskolorna är överfulla av väna violer? Unga, oförstörda människor som borde ifrågasätta etablissemanget och utmana istället för att lydigt falla in i ledet. Har inte branschens etablerade ett ansvar för att studenter ska få vara lite studentikosa i sin rosaskimrande naivitet? Att de ska få tro att vårt jobb handlar om att kreera dagarna i ända och att alltid den bästa idén vinner pitchen? Cyniska lär de bli tids nog ändå när de obönhörligen inser att precis allt handlar om pengar.


Av nostalgiska skäl gräver jag därför fram en artefakt ur mitt eget arkiv. Det är en krönika från den första katalogen för reklamtävlingen Lanternan som hölls i Göteborg åren 2000-2003. Den är lite hafsigt skriven av min kollega Gustaf, kåserande på andras bekostnad och förmodligen även lite tarvlig. Genom nostalgins glasögon kan jag tycka att den fortfarande är smårolig och ganska harmlös. Men jag minns vilka oceaner av ont blod den rörde upp 2000. Jag tror att vi fortfarande har kvar några dödsfiende p g a den.

Någonstans är jag fortfarande besviken på reklambranschen. Jag trodde att det fanns en ära i att utmana. Att stå på barrikaden och skrika könsord åt kristna förbipasserande. Att en kreatör av naturen bör vara bråkig och ifrågasättande. En obekväm typ. Ungefär som t ex Cederqvist, Falk, Hall, Pihl, Mork och inte minst Nordin var på sin tid. Men jag inser att så ej är fallet. Den anonyme fjantskallens inlägg här är nog en uppfattning som är representativ för branschen. Eller som en numera god vän inom samma skrå uttryckte det när det begav sig: Kritik ska komma uppifrån.     

Annonser

Åtgärder

Information

15 responses

14 05 2008
Fredo

”Någonstans är jag fortfarande besviken på reklambranschen. Jag trodde att det fanns en ära i att utmana. Att stå på barrikaden och skrika könsord åt kristna förbipasserande. Att en kreatör av naturen bör vara bråkig och ifrågasättande. En obekväm typ. Ungefär som t ex Cederqvist, Falk, Hall, Pihl, Mork och inte minst Nordin var på sin tid.”

Men please, nu låter du lite som gossarna du kritiserar. Min uppfattning av reklamgardet du räknar upp är att de var revolutionerande eftersom de levde i en revolutionerande tid inom reklamen. Och det handlar ganska lite om att ”stå på barrikaden och skrika könsord åt kristna”. Jag tycker inte att det är synonymt med att vara obekväm och ifrågasättande. Men, hey, ditt val av uttryck kan mycket väl vara symboliskt. Kände bara att jag ville markera min mening.

14 05 2008
kontaktmannen

Men hey. Uppstudsigheten är inte det jag kritiserar, det är utförandet. Och naturligtvis måste varje revolution bedömas med sin tids måttstock. Jag tror inte nödvändigtvis att de gamla elefanternas tid var speciellt revolutionerande i sig. Nostalgins glasögon är grumliga. På många håll är nog reklamare mer utsatta idag.
Att vara motvalls inte handlar om att skrika könsord åt kristna. Det får man se som en bonus.

14 05 2008
Anders

Jag fick samma inbjudan.
Självklart reagerade jag också över tonen i texten. Jag skrattade lite grand tillsammans med (vissa av…) mina kollegor och tänkte för mig själv:

Stackars naiva människor som har en rosaskimrande dröm och hur glamoröst och kreativt reklamyrket är. Efter 3-10 år (… beroende på vilken arbetsplats de hamnar på) är de knäckta och försurade. Jag själv är en bitter gammal gubbe med knotig käpp som delar ut förgiftat godis till barn. Förstörd av min egen bransch… och ändå är jag bara 27 år gammal. Förfallet av min vision av reklambranschen gick fort, helt enkelt.

Varför är det så mycket prestige att jobba med reklam, varför är Stockholm viktigare än Göteborg. Jag spyr… Jag känner mig inte personligt förolämpad, men detta tilltag spär ytterligare på min negativa uppfattning om branschen samt 75% av dem som jobbar (och vill jobba inom den… )

Sådär, nu har jag också lyckat förolämpa min egen bransch…

14 05 2008
Patrick

Den omtalade inbjudan verkar ju i varje fall ha skapat uppmärksamhet. Det är ju i varje fall någonting.
Välkommen till Stockholm förresten, alla nybakade reklamare. Hoppas att det motsvarar förväntningarna.

14 05 2008
Per Robert Öhlin

Tankeväckande inlägg. Härligt!

14 05 2008
Ung och oförståndig… eller? « New Materia

[…] och oförståndig… eller? Med tanke på det här och det här så dammar jag av ett gammalt formulär som jag gjorde för tja åtta nio år sedan […]

14 05 2008
New Materia

Jag kan ändå inte låta bli att le lite lätt åt den där inbjudan. Det har ju gjorts betydligt värre grejer än detta både av elever och branshfolk.

Texten om sjömännen, är det verkligen sant att den där Järnia-copyn var skriven på det sättet? Helt sjukt isåfall. Jag skulle ha blivit tjärad, fjädrad och därefter kölhalad om jag ens framfört den idén på mitt jobb.

14 05 2008
kontaktmannen

Visst är det sant. Järniakampanjen var riktigt schyst i sin helhet. Just den copyn kanske kunde trimmats lite dock.

14 05 2008
New Materia

Haha. Trimmats. Ja det ordet ska jag spara till lämpligt tillfälle.

15 05 2008
Abbes pappa

Vet du vad Kontaktmannen? Jag vet inte riktigt var jag har dig i den här frågan. Jag var inne hos Ulrika och läste alla kommentarer. Och så såg jag i hennes länkmeny att du skrivit det här inlägget. Jag läste också den ”anonyme fjantskallens” kommentarer. Jag förstår vad han/hon menar. Däremot förstår jag inte varför du pratar om dig själv och Gustav i tredje person.

Jag hör själv till de som tyckte att ni bar er rätt dumt åt när ni smädade var och varannan branschperson i Göteborg. Inte minst för att en av dem ni smutskastade var min kollega och vän. Men det känns rätt längesedan nu, så det borde snart vara preskriberat…

Men vad tycker du egentligen? Ditt inlägg står på alla ben samtidigt.

Självklart ska de nya och unga stå för förnyelse. De ska riva murar och bryta ny mark. De ska vara rebeller emot inrutade tankebanor och de ska utmana gamla sanningar. Men det är inte detsamma som att smutskasta de som stod på platserna före i förnyelsekön. Man behöver inte vara elak mot någon för att visa att man själv kan. Man behöver inte håna sina kollegor för att utmana. Det är bara dumt och kontraproduktivt.

Nej. Hylla de som hyllas bör. Håll käft om de andra. Och visa att du kan bättre själv. Dvs mindre snack, mer verkstad.

Tycker jag i alla fall.

För övrigt är det väl snart dags för en öl?

15 05 2008
Fredo

Abbes pappa: Huvudet på spiken. Det är ju fan att en annan AD ska ta orden ur min mun. : )

15 05 2008
kontaktmannen

Vad fint att ni två troll fann varandra. Eller det visste jag ju redan att ni gjort.
Jag känner att mitt svar förtjänar en egen post. Återkommer.

För övrigt är det definitivt dags för en öl.

15 05 2008
Inget utrymme för kritik? «

[…] ett av de bästa sätten att skaffa sig ovänner för livet. Citatet ovan kommer från en tidigare postning och jag vill nog inte riktigt sjunga med i den sången. Den inställningen gör mig lite orolig. […]

15 05 2008
Fredo

Kallar du mig troll?
Gubbtjyv. ;)

15 05 2008
New Materia

Fight! fight! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: