Inget utrymme för kritik?

15 05 2008

”Nej. Hylla de som hyllas bör. Håll käft om de andra. Och visa att du kan bättre själv. Dvs mindre snack, mer verkstad”. How to behave i reklambranschen enligt Abbes Pappa

I reklambranschen verkar inte finnas speciellt mycket utrymme för kritik. Inte negativ åtminstone. Att klaga på en kampanj är ett av de bästa sätten att skaffa sig ovänner för livet. Citatet ovan kommer från en tidigare postning och jag vill nog inte riktigt sjunga med i den sången. Den inställningen gör mig lite orolig.  

Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi ska kunna kritisera varandra inom reklambranschen. Utan att någon måste replikera i affekt. Jag tror att det är livsviktigt om vi ska kunna utvecklas överhuvud taget. Jag tror inte att en samling flinande ja-sägare gynnar varken de enskilda byråerna eller uppdragsgivarna. Jag kan inte komma på någon bransch där allt är lika slutet och tillrättalagt. Tänk om det hade funkat på samma sätt inom exempelvis politiken? Debatt är av godo, skit samma vad den handlar om.

Delar av detta inlägg härstammar ifrån den Stockholmsvänliga inbjudan som som nyligen skickades till byråer av en avgångsklass på Reklambyråskolan. I denna fråga har jag blivit beskylld för att stå på båda benen och det är helt riktigt. Jag tycker inte att deras inbjudan var speciellt bra, men det beror inte på att studenterna hade använt ett respektlöst anslag. Jag vill inte ha någon tillrättalagt och finputsat av studenter. Jag förväntar mig en smäll på käften. Sen kan sådana utdelas med mer eller mindre finess. Något som skulle göra mig fullständigt vansinnig är ett sötsliskkletigt fjäskande för de etablerade. Många byråer är duktiga på att själva dunka sig i ryggen. Jag tycker inte att den sortens självgodhet ska uppmuntras.

Att det finns ett tystnadens dekret visade sig inte minst bland artikelkommentarerna på resume.se innan de började med inloggningssystem. Nästan alla var anonyma, nästan alla tyckte att kampanjerna som diskuterades var skit. Tro mig, jag vet. Efter en viss krönika har jag (med kollega) fått mer skit än hela byrågöteborg tillsammans. Det har inte alltid varit roligt men priset för den tillrättalagda tystnaden är mycket större. Att så många ilsket kommenterar anonymt vittnar om att något ej står rätt till.    

Vad det gäller vår hållning till kommande generationer, borde vi ha en god distans till dem som ännu går i sina barnskor. Det är vi som är de besuttna. Det är vi som betraktar kidsen ur fågelperspektiv. Genom att vara lättstötta kväser vi framtiden och skapar små bleka kopior av oss själva. Vi hamnar i en nedåtgående, inavlad spiral där konformiteten sätter standarden både för medarbetare och jobb. Då är vi illa ute. Kanske är vi redan där, för det finns inte så många som tycker att svensk reklam gått framåt på sistone.

Abbes pappa tyckte även att hans kollega och vän hade blivit smutskastad och smädad i krönikan. Då tycker jag nog att han är överkänslig om han känner så. Att någon tycker att en reklamlärare har pay off-noja är knappast något man går och skjuter sig för. Jag vet inte ens hur förolämpad han kände sig. Vi har inte hört någon kommentar ifrån honom själv, bara från hans kolleger. Många som fick utstå värre kritik tyckte att krönikan var träffande och rolig. Skillnaden kanske stavas distans.

Ska vi inte kunna kritisera varandra? Har vi så jävla dåligt självförtroende? Är debatt av ondo?  

 

 

 

 


Åtgärder

Information

7 responses

15 05 2008
New Materia

Jag tar gärna kritik.
Så länge det är beröm.

Det där med kommentarerna i Resumé, ja sällan har man läst bittrare yttranden i anonym skrud. Det var förvisso flera år sedan jag hängde med i kommentarerna där men runt 2001-2002 var det åtminstone rätt sjuka saker som skrevs där, jag vet inte hur länge det höll i sig.

15 05 2008
Abbes pappa

Kära Kontaktmannen.

Jag tycker innehållet och tonen i de två aktuella inläggen besvarar frågan i rubriken ganska bra.

Vänligen, Abbes pappa

15 05 2008
Patrick

Problemet är kanske att vår bransch är så liten och full av vänskaps- släkt- och beroendeförhållanden. Många känner många och det blir riskabelt att säga vad man egentligen tycker, eftersom det helt enkelt kan försämra ens karriärmöjligheter. Detta förstärks givetvis p g a anställningsformerna och otryggheten i branschen. Bättre då att vara tyst, ge beröm …eller vara anonym. Faktum är att de anonyma kommentarerna kanske ofta är de mest ärliga.
PS. På min ”blogg” kan man kritisera mina arbetsprover. DS.

15 05 2008
artofwork

Skälet till att negativ kritik tas så dåligt i de kreativa branscherna är att jobben gärna ses som en förlängning av en själv. Det stämmer ju till viss del: jobbet är ett resultat av din tankemöda, din analysförmåga och talang för att dra rätt slutsatser.

För någon som producerar mer konkreta grejer, som maskiner, träskedar eller annat, är det kanske lättare att ta kritik, då den också är uppenbar för en själv. ”Okej, klockan borde väl faktiskt ticka en sekund i taget, inte två.”

Kritik riktad mot den typ av immateriella arbeten som reklamare, designer och andra producerar, uppfattas lätt som kritik av den egna personen. Kan vara intelligensen, smaken eller något annat som är i fokus, saker som inte är lätta att förändra.

Resultatet blir att varje ord som inte bär rosor ses som ett knivhugg rätt in i själen.

Jag håller till fullo med dig: aldrig är det så viktigt med relevant och grundlig kritik som när det kommer till denna typ av verk. Författare, filmare, musiker, konstnärer har fått lära sig leva med det (och klarar det olika bra), kanske lär sig Den Nya Tidens kreatörer det också en dag.

16 05 2008
Törs du säga vad du tycker? « Art of Work

[…] 16, 2008 · No Comments Bloggen Kontaktmannen skriver om fegheten inom reklambranschen vad gäller att kritisera andras reklam. Han […]

16 05 2008
Anders

artofwork.

Jag håller med i ditt resonemang fullständigt, och vill också tilläga ytterligare en anledning varför kritik kan tas hårt av vissa. Det kan vara svårt för många att konkret argumentera för något när mycket av det vi gör handlar om subjektiva upplevelser. Om kunden tycker att din form ser bajs ut för att han inte GILLAR typsnittet eller just den där tonen av blå… då är det svårt att argumentera emot… Jag har hört en kund som kritiserade form med argumentet att han ”hade svårt för cirklar”…

Detta leder också till att framhållning av god form etc. handlar mycket om retorik och verbal förmåga. Man måste kunna övertyga med andra medel när man inte lika tydligt kan lägga fram fakta som man kan i en mer konkret bransch.

Det kanske är denna förmåga som brister hos dem som tar illa vid sig av kritik… detta leder i sin tur – tror jag – till att folk skyddar sina revir och dunkar varandra i ryggen istället.

16 05 2008
artofwork

Huvet på spiken, Anders.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: