Hoppet står till blattarna.

25 05 2008

Ursäkta ordvalet svenne. Hoppas att du inte satte kaffet i halsen. Som du säkert redan räknat ut handlar dagens stilla undran om homogeniteten i reklambranschen, om varför alla är stöpta i samma form och om det är detta som är förklaringen till att svensk reklam suger.

Vi är ganska lika, du och jag. Och alla vi jobbar tillsammans med. De flesta av oss tillhör medelklassen. Vi ser på samma filmer, lyssnar på samma saggiga (men för tillfället farligt populära) artister, äter samma sorts mat, för en liknande livsstil  och är ofta gift med samma sorts människa. På vår väg till jobbet möter vi inte speciellt mycket folk eftersom vi kör bil och promenerar vi blir det ofta samma människor vi möter. Vår värld är liten och beträffande klasstillhörigheten är svängrummet litet. Några kommer ifrån den lägre, exempelvis jag. De flesta kommer ifrån den högre, kanske du. Somliga är t o m sprungna ur överklassen. I reklam- och mediebranschen verkar detta vara speciellt vanligt. Jag vet egentligen inte vad det beror på. Kanske att man tror att det inte krävs särskilt mycket hårt arbete för att göra vårt jobb. Det skulle kunna vara en trolig förklaring på varför svensk reklam ser ut som den gör, att någon kommit på någon kul idé och sålt den till en i övrigt aningslös kund. Tydligt är i vilket fall som helst att ytterst få kommer från den så kallade underklassen. Om det ens går att prata om klasser i vårt korrekta land.

Något som än mer lyser med sin frånvaro är etniska minoriteter. Ja, ett och annat adoptivbarn kan väl ingå i byråuppsättningen som ett litet pikant och exotiskt inslag. Problemet är väl bara att han eller hon är minst lika kulturellt blek som alla andra på byrån. Skillnaden sitter inte i skinnet. Den som tror det är dum. Skillnaden sitter i vilken omgivning man växt upp och vilka man umgåtts med.

I vår bransch lever vi på att uppfinna och skapa nytt. Det finns ett uttryck som heter ”kreativitet”, som nästan är oanvändbart p g a inflationen som gått i ordet. Den som säger att han är kreativ mäts med samma måttstock som den som påstår att han är ”seriös”.

Denna nu nästan onämnbara läggning trivs bäst i blandade sällskap. Olika människor ifrån olika kulturer och skikt betyder mängder av intryck och tolkningar. Som i sin tur leder till bra idéer. Reklambranschen är alltså beroende av att man lyckas attrahera olika sorters människor som sedan arbetar tillsammans. Men så går det ju knappast till.

Majoriteten av byråledarna verkar vilja ha folk som liknar dem själva. Folk som delar samma åsikter, politiska åskådningar, efternamn, fritidsaktiviteter, sexuella läggningar, seglingsintresse och semestervistelser. Detta märks inte minst på nyrekryteringen. Små hoppor från Öfvre som nyss skuttat ut från konformitetsfabriken på Sveavägen hamnar på de hetaste kreatörsstolarna, får miljardkonton dumpade i knät och kan sedan ägna sig åt att göra ”kul” reklam. Alla med ett uns kreatörsbegåvning i behåll skäms när de ser skiten. Kunden fattar som vanligt ingenting, men tycker att det var kul att göra kul reklam med flådiga byrån. Det blev ju faktiskt en hel del trevlig representation.

Bredd, variation, kreativitet eller innovationsförmåga. Kalla det vad du vill, men allt skapande blir bättre om det utförs med varierande perspektiv. Att alla vinklar belyses och att man vrider på problemen från alla riktningar. Man behöver inte vara nobelpriskandidat för att inse att den sortens jobb görs bäst av folk med skiftande bakgrund. Vi behöver få in fler utomeuropéer i byråvärlden. De kan ge oss det vi saknar. De kan vidga våra vyer och ge oss tillgång till kulturella yttringar som går att göra riktig reklam av. Om de vill jobba hos oss förstås.  

För nytt blod är väl bara nytt så länge arvsmassan skiljer sig. Eller?

 

Annonser

Åtgärder

Information

12 responses

25 05 2008
Fredo

Mycket av det du säger är sant. Men insprängt finns även osande generaliseringar. Men de är kryddan i anrättningen jag tycker fler borde ta en bit av. Genom min karriär har jag upplevt en soppa av arbetare och räkmackelirare, arier och syrier, friska och sjuka, unga och gamla, genier och bimbos. Och det stoppar inte där.

Sen tror jag att bra reklam görs av en gryta av heterogena konstellationer, oavsett ursprung. Det är blandningen av hjärnor som får det att gnistra. Och för att det ska bli riktigt bra är det viktigt att toppa med folk som säger vad de tycker.

Fortsättning följer. I kanalen: När mat blir reklam.

25 05 2008
kontaktmannen

Någon generalisering blir det gärna hur man än försöker. Men jag är med dig. Olika människor i största allmänhet är en framgångsfaktor när man jobbar med idéer. Kulturellt och etniskt udda människor saknar vår bransch i synnerhet.

26 05 2008
links for 2008-05-26 | blog.mathiaswiberg.se

[…] Hoppet står till blattarna. Något som än mer lyser med sin frånvaro är etniska minoriteter. Ja, ett och annat adoptivbarn kan väl ingå i byråuppsättningen som ett litet pikant och exotiskt inslag. […]

26 05 2008
Hasse Carlsson

Vad retar dig mest, kära kontaktman, att det är så som du beskriver det eller att de du beskriver håller med dig instämmande innan de åker och spelar golf med sin senaste kund?

26 05 2008
Dabitch

Av alla copywriters jag har arbetat med genom åren så har enbart en varit ”till blods” europé och han var skotte. (de andra var glada importer eller landsfödda blandbarn)

Just det ja, jag glömde att jag är nog definition av undantaget som bekräftar regeln. Sen har jag ju inte jobbat på byrå i Sverige särskilt länge alls, för jag var ju för konstig och osvensk. ;9

26 05 2008
Nina

Tycker att det bekriver hela samhället i stort. Heter du inte Svensson får du slåss mer för ditt uppehälle än andra. Men har du tur kan du bli inkvoterad ;)

26 05 2008
ƒrean

På ett sätt är Blattarna de nya Svennarna. Och med Svenne Banan menar jag han som juck-discodansar till Magnus Uggla på ett förortsklubb som serverar drinkar med löjliga namn. Kanske köper du trätrall på Överskottsbolaget. Där står de och trängs och har inte hyfs att be om ursäkt för att de finns och är i vägen eller ännu värre: trampar in i dig i sina illasittande erbarmerliga tält till klädesplagg. Ibland dyker de upp på TV:n i något desperadobekräftande program som Big Brother som gör oss beklämda och osolidariska. Japp gôtt fôlk, det är arbetarklassen. Problemet med att det här gänget inte dyker upp i den här branschen är samma som andra mer eller mindre konstnärliga utbildningarna på lite högre nivå – rekryteringen. Både Konstfack och Dramatiska institutet har kritiserats för överskottet av väluppfostrade blekfisar med korrekta referenser. Deras försvar – och jag förstår dem – är att det är skitsvårt, då det knappt är några som söker. Innan någon söker de här utbildningarna går de ofta en förberedande utbildning. Redan här är det ont om blattar, och arbetarklasskids för den delen. Vill ni få in nytt blod i vår jämntjocka bransch får ni börja lobba långt längre ned i åldrarna. Att göra en klassresa kräver någon form av löfte om stabilitet. I en arbetarfamilj är en god utbildning som leder till ett riktigt jobb (läkare, ingenjör etc) något bra. Att få dra på sig en fjollig t-shirt och rita logotyper eller skriva jävligt fräscha rubriker äger helt enkelt inte samma insäljningstyngd.
Men ska det bli någon ändring tror jag alltså det är bra om det sker tidigt. Vem som ska ta det ansvaret vet jag inte, men det här ju inte enbart en reklamvärldsfråga, problemet är att den här sortens segregation inte gynnar någon del i samhället.

26 05 2008
kontaktmannen

Som vanligt är väl allt en fråga om passion. Kvotering är knappast intressant eftersom det får ett kontraproduktivt resultat. Rätt människor måste söka sig till branschen av rätt orsaker och där har vi en bra bit kvar.
Alla jävla talanglösa kids som vill bli programledare borde däremot slås i järn och släpas till yrkesskolan. Kunde vi få återväxt i hantverksyrkena behövde vi inte vara en av de största arbetsgivarna i Polen.

26 05 2008
kontaktmannen

@Hasse. Golf, ja. Detta härliga sätt att utöva manlig gemenskap. Jag borde börja spela golf. Det hade klätt mig på något sätt. Synd att golfare är så jävla tacky bara. Tänk om man kunde få den livsstil man förtjänar…

27 05 2008
ƒrean

Apropå kvotering, sådär lajbans känns ju inte det. Men om man gör tankeexperimentet att det i själva verket är NU det rör sig om en stenhård kvotering, selektionen består av de du allra minst vill ha på plan. Skulle då inte en översikt av HUR urvalet görs och av VILKA som står för urvalet kunna leda till en justering som gynnar en mer intressant mix. Så kan man slippa det tråkiga kvoteringsordet. Kom igen, matchen är riggad, vad har vi att förlora?

27 05 2008
kontaktmannen

Intressant tanke ƒrean. Någonstans i botten handlar det om pengar. Det enklaste och oftast bästa sättet att ta sig in i branschen går genom en adekvat utbildning. Socialgrupp tre och fyra saknar i regel dessa medel. Kanske en statlig subvention vore på plats. Bättre än kvotering om man vill få fatt i motiverade människor.

27 05 2008
Per Robert Öhlin

Väl talat, min gode kontakman. Sympatiserar höggradigt. Jag har uttryckt liknande tankar någonstans, men minns inte var. Kreativitet är mångfald, aparta kombinationer och halsbrytande mod. Normalitet och slätstrukenhet leder ingenstans. Jo förresten, det gör det när jag tänker efter: Inåt och bakåt. Mot inavel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: