Om att ta marknaden med våld.

28 05 2008

En vanlig invändning när taskig reklam kritiseras är ”att det faktiskt fungerar”. De flåshurtigas sammansvärjning hänvisar alltså till resultatet när innehåll och utformning beskjuts. Att vissa platta och banala uttrycksformer ger önskat resultat för att de funkar i sammanhanget eller mot en viss målgrupp. Om detta stämmer kan vi nog alla sluta anstränga oss genast. Då är det bara att lägga krutet på splashar, röda priser, småbarn, söta hundar och stora pattar, för det fungerar ju bevisligen. Lämpligt nog har jag en avvikande teori angående reklam och resultat.

Man kan göra vilken skit som helst så länge man gör det stort. Lite grand som Hitlers teori om lögner, de måste vara stora för att inte vanligt folk ska genomskåda dem. Det behövs ingen finess, respekt för mottagarens intelligens eller förmedlande av gemensamhetskänslor. Det funkar bra att lägga ut bombmattor samtidigt som man blåser på i vart enda hål man kan hitta. Om man annonserar tillräckligt mycket spelar innehållet ingen större roll, man kommer att få genomslag ändå.

De stora spelarna inom snabbrörligt har förstått detta för länge sedan. Det var förmodligen de som uppfann marknadsbombningarnas strategi. P&G, Unilever och Kraft till exempel. Många av deras produktioner är paneuropeiska. Varför göra lokala anpassningar när alla européer är likadana? Andra gör animerade tomtar lagom till jul. Man kan misstänka att sådana produktioner är panglobala, eller i alla fall att de sänds i den kristnade delen av världen.

Den viktigaste platsen att finnas på för den som vill äga en marknad inom snabbrörligt är inte i konsumentens medvetande, utan i hyllan. Den som äger distributionen äger allt. Speciellt för den som sysslar med lågintresseprodukter (vad är det för jävla uttryck förresten? Hur mycket tror man på sina produkter då? Det finns väl inget som förtjänar mindre intressant än det andra i marknadsföringssammanhang?). För lågintresseprodukter köps inte genom medvetna val, utan de trillar ner i kundvagnen av bara farten när man passerar. Och för att få den magin att fungera krävs extremt kostsamma marknadsinsatser.

I vilket fall som helst borde denna strategi falla platt för den som inte har en plånbok av nödvändiga proportioner. Den som inte kan köpa sig marknadsplats måste satsa på finess, berätta för folk hur produkten föreklar vardagen eller förbättrar brukaren. Känns som en enkel sanning.

Är det inte bättre att förmedla den säljbara skillnaden? Eller finns det produkter som är så ointressanta att det enda som fungerar för att kränga dem är grovt kommunikativt våld?     


Åtgärder

Information

9 responses

28 05 2008
Fredo

Så länge människan har funnits har det också funnits våldsmän. Och det inom alla områden, även reklamen. När jag går till jobbet måste jag blunda med ena ögat och stänga ena örat för att inte reklamens våldsmän ska göra mig mer störd än jag redan är. Och så länge jag känner att det jag gör är sådant jag själv skulle vilja ha, låter jag våldsmännen härja fritt på sin del av planen. Tyvärr kan man inte ta ansvar för alla dårar, även om ens mål kan vara det. Och det är väl där någonstans vi kommer in på ämnet ”fred på jorden”.

28 05 2008
artofwork

Gaahh, lite information overload här. Vad du säger i korthet är väl ”kan du säga något massivt kan du säga det dåligt och ändå vinna, snabbrörliga produkter måste synas i hyllan för att vinna, den som inte har mycket pengar måste satsa på smartare reklam som har större effekt per observation som blir färre”. Döh!

Selfklart, min gode homme de ligue! Huvudet på den berömda spiken.

Viktigt i dag är att det finns en klockren koppling mellan en reklam och en förpackning i butiken: slanten måste falla ner när konsumenten ser den.
Utöver detta är förpackningens betydelse större än någonsin: kampen om konsumenten i mataffären (tex) är hårdare än förr, och du måste därför synas mer för att bli köpt.

Kanske är det så att det är bättre att lägga pengarna på en fantastisk förpackningsdesign än att dela dem mellan design och reklam, om det är ebb i kassan. Till och med.

28 05 2008
Leif Kajrup

Denna typ av våldsföring och masskommunikation som det syftas till här kommer att finnas kvar så länge den extremt tradionella reklmbyråvärlden får arbeta vidare som de gör. Har inte varit med om någon byrå som kunnat bevisa att de tar betalt för idéer (även om de flesta säger att de gör det). Produktion av reklam är det ända mätbara som de kan ta betalt för. Så vi får se många fler paneuropeiska och panglobala kampanjer framöver. De har låg kreativ nivå och är oftast relativt billiga att producera.

Förr eller senare kommer den dagen då reklambyråerna blir tvingade att ta betalt efter resultat. Undrar hur det kommer att se ut?

28 05 2008
kontaktmannen

Vi tar betalt för idéer. Vi säljer t o m ett idépaket till en fast kostnad. Inte speciellt hög men ändock.
Visst finns det komplett samvetslösa byråer som bara ser utkomsten i varje jobb, men de flesta som har något styvare än den berömda snodden mellan nacke och röv vill nog göra sitt yttersta vid varje jobb. Sen kommer den berömda praktiken in i bilden och ekvationen om mat på bordet o s v. Då är det väldigt lätt att ta pengarna och springa. Och detta ger kunden och taskreklamen legitimitet. ”Det var ju ändå en schyst byrå som gjorde kampanjen”.
Det finns nog bara en lösning på problemet. Reklambyråer ska drivas av rika. Snuskigt rika och ekonomiskt oberoende människor med stort reklampathos och noll förståelse för marknadschefers dolda politiska agendor. Känns spontant som att dessa kommer att bli svåra att finna.

•Per. Amen angående förpackningsbetydelsen.

29 05 2008
Dabitch

Måste också amen:a om förpackningen, reklamen at point of sale. Sååå underskattat av alltför många kunder.

29 05 2008
Per Robert Öhlin

Nä, allt har mening. Vårt jobb handlar om att hitta den särskilda mening som uppdragsgivarens märke bidrar till och därifrån utforma ett budskap och gestalta det så att det hela krymper avståndet mellan köpare och märke.

Sen hade jag hoppats på att det gamla dravlet om att »det är i butiken slaget står« var begravet för länge sedan. Där händer i stort sett ingenting. Allt går på rutin förutom när vi rubbas i våra förprogrammerade rutt. När varan vi vill köpa är slut. När butiken har flyttat på varan (fan ta dom!). Eller möjligen då vi lockas till köp på grund av kraftigt sänka priser eller gratis provsmakning eller fria varuprover. Då tvingas vi tänka. Men det är ju inte marknadsföring, för då sänker man ju marginalerna.

29 05 2008
artofwork

@Per Robert Öhlin: nja, jag håller inte alls med om att allt går på rutin. Visst försöker vi väl alla att hitta en produkt som vi är nöjda med (pris och kvalitet), men samtidigt påverkas vi i dag hela tiden av skriverier och annat om mat. Jag är säker på att fler i dag kollar sockerhalter, miljöaspekter och annat på en vara än för fem år sedan.

Och nyheter är alltid intressanta. Den producent som med jämna mellanrum byter design tror jag absolut har större chans att locka nya kunder än den som sitter kvar vid samma design år ut och år in: undantagen finns men är få.

Sedan spelar kommunikationen absolut roll, givetvis. Du kommer knappast att bli hyllvältaren nr 1 om du inte berättar att du finns och varför du är det bästa alternativet. Men att göra det utan att visa förpackningen är att kasta minst halva börsen i sjön.

29 05 2008
Per Robert Öhlin

Artofwork, jag argumenterar inte emot dig. Förpackning är asviktigt. Vad jag menar är att vår hjärna inte vill ta alltför många medvetna beslut. Det tar för mycket energi. Därför tar vi helst ställning en gång och håller oss så långt som möjligt till det valet.

29 05 2008
artofwork

Okej, då är jag med. Och håller med till fullo.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: