Varför hatar ni era kunder?

10 07 2008

Idag har jag försökt göra en insats för miljön. Jag har åkt kollektivt. På något konstigt sätt känner jag mig ofta grundlurad när jag åker buss eller spårvagn. Det är ungefär som att gå till en urusel restaurang dag efter dag utan att kunna bryta mönstret. Jag skulle gärna vilja åka kollektivt oftare, inte bara på grund av miljön utan även för att jag gillar det. Ja, du läste rätt. Jag gillar att åka kollektivt för att det är en sorts otvungen social gemenskap som jag mår bra av, en gemenskap många inom min bransch skulle må mycket bra av att ta del av åtminstone några gånger i månaden. Inom reklambranschen har vi en förmåga att stänga in oss i diverse små bubblor som leder till att vi isolerar oss ifrån gemene man, vanligt folk. Vi umgås med likasinnade i våra små bubblor och jämför våra demografiska profiler under stor avund. Va? *mutter* Har du köpt silikonpattar till din fru? Att leva i en liten bubbla leder till vi får allt svårare att göra vårt jobb. Vi kan möjligen gissa oss till hur de breda målgrupperna fungerar, men vi vet aldrig vad som driver dem. Vi har aldrig pratat med dem, vi har aldrig tjuvlyssnat på deras samtal på bussen. Vi förlorar viktig hantverksskicklighet och då blir resultatet lätt ”kul” reklam.

I min stad är Västtrafik en viktig ingrediens för att kunna insupa denna kunskap. Det är de som i princip sköter hela det kollektiva nätet i Göteborg. Jag tror mig ha fog för att påstå att Västtrafik inte är så duktiga på att sköta sitt jobb. Stundtals känner jag mig förvissad om att de hatar sina kunder innerligt. Det har gått så långt att jag sparat deras kundtjänstnummer i telefonen. Jag ringer det numret ungefär var tredje resa. Jag får alltid prata med en stackars telefonist och aldrig med någon chef. Jag har t o m hört av mig till deras marknadschef och berättat vad som händer om man gör grymt bra reklam för en undermålig produkt. Det går ungefär så här. Det finns väl knappast någon därute som tror att han bemödade sig med att svara. Nej, då är det bättre att köra huvudet i sanden och hoppas på att problemet ska lösas av sig självt.

Att ha en mallig och nedlåtande attityd är aldrig bra för ett företag. Visst kan man unna sig sådana later när man är i monopolställning, för packet har ju ändå inget val. Men tänk då på att servicebristen visar sig på andra sätt än ilskna resenärer. Personalen tycker inte att det är speciellt kul att jobba för ett avskytt företag och då jobbar de sämre. Medialt, opinionsmässigt får även ett sådant företag svårt att hävda sig, eftersom alltifrån politiker till journalister och andra medieföreträdare har svårt att hålla sig för skratt när man försöker göra ett inlägg i debatten.

Trots sina fina miljökampanjer är Västtrafik ett miljöfientligt företag. Inte p g a sina produkter, utan p g a sin oförmåga att transportera folk från punkt a till b på ett för resenären godtagbart och ekonomiskt försvarbart sätt. Denna oförmåga leder till att färre ställer bilen med motiveringen ”att det ändå inte går att åka kollektivt”. Denna inställning är mycket farlig både för enskilda människor och miljön men även för ekonomin.

Västtrafik är ett farligt företag.

Annonser

Åtgärder

Information

7 responses

10 07 2008
Anjo

Jag undviker, i möjligaste mån, kollektivtrafiken trots att jag är miljövänlig. Å andra sidan går jag, vilket är ännu trevligare för miljön.

Dock, det är fan helt fantastiskt hur de lyckas schabbla till det emellanåt.

Jag har upplevt några inställda turer, kraschade vagnar och sånt för många för att riktigt trivas.

Däremot har du helt rätt när det gäller nyttan av att umgås mer och inte bara i reklambubblan. Jag slipper dock den bubblad, är inte tillräckligt kreddig för det än… Jag hänger med blåvitts läktartrupper istället ;-)

10 07 2008
kontaktmannen

Uhu. Lätt för dig att säga som bor i Olskroken. Apostlahästarna som funkade så bra när man bodde i Vasastan står sig slätare efter flytten till norra Hisingen. Och om det är fylla inblandat är knappast heller taxi ett alternativ.
Fången i limbo, med andra ord.

10 07 2008
Anjo

Jag lider med dig. Fan, det är en bit… Fast, om du går den biten kan ju vårt Göteborg 180 bli verklighet även om jag blir smällfet.

10 07 2008
kontaktmannen

*asg* Då skulle väl du få det väl enkelt. Du har redan fem kilo att nagga av om det skulle behövas.

10 07 2008
L80

Jag pendlar från Sthlm. Min erfarenhet är att det funkar bättre och bättre ju längre västerut man kommer. Men det säger ju i och för sig mer om standarden på SL, nu när jag tänker efter. Glöm det…

10 07 2008
kontaktmannen

Tycker alltid att T-banan fungerar hur bra som helst när man är på besök. Har faktiskt aldrig varit med om något strul. Jag kanske har haft tur. Men då tänker jag fortsätta att ha det.

11 07 2008
Nina

Jag känner mig grundlurad av Västtrafik. Deras reklam är trevlig och snäll men företaget i sig är otrevligt och elakt. En gång hem från fabriken ute i Torslanda började bussen att brinna. Passagerarna går av och blir lämnade ute i ödemarken. Mr. Driver orkade inte ens ringa och beställa en ny buss för han slutade snart.
Lattjo i skogen med andra ord.

Jag åker gärna spårvagn men ännu hellre står jag liksom Anjo på blåvitts läktare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: