Reklam funkar – även på journalister.

7 09 2008

Jag kan inte hjälpa det. Jag tycker att det är otroligt kul när journalister får sina myndiga brallor neddragna. Allra roligast är det när de faller på eget grepp.

I lördagens Två dagar i GP finns ett reportage om tillsatser i färdigmat. Det är skrivet av en journalist som heter Johan Frisk. I likhet med väldigt många andra journalister i Sverige, verkar han avsky reklam och alla som jobbar med den. Artikeln är välskriven och riktigt intressant. Den behandlar ett viktigt ämne som bör behandlas med största respekt: Innehåll och tillsatser i maten. Men Frisk kan bara inte låta bli att skicka smalbenssparkar mot varumärkesarbete, företagande och reklam på samma gång. Trots att detta inte har speciellt mycket med ämnet att göra. Det är bara ett problem i Frisks resonemang. Han dribblar bort sig själv och bevisar att både reklamen och varumärkesarbetet lyckats riktigt bra. Och inte. Det beror på hur man ser på saken. Här är ett citat ur artikeln:

Förra året köpte varumärkena Felix, Scan, Bob och Kalles reklam för drygt 155 miljoner kronor brutto. Bara Felix ketcup och Kalles kaviar annonserade för nästan 30 miljoner kronor. Reklamens uppgift är att fylla varumärket med känslor, ofta med hjälp av humor. Vem har inte skrattat åt bebisen som vid smaken av kaviar reser sig ut barnstolen och börjar dansa till refrängen That´s the way, aha aha, I like it?

Jag skrattar inte. Möjligen åt förväxlingen. Den tramsiga reklamen som roar Frisk så innerligt kommer från Kavli, inte Kalles. Företaget Kavli nämns överhuvud taget inte i artikeln. En annan intressant aspekt är att den äckliga bebisfilmen (som Frisk refererar till) i första hand ska sälja mjukost. Visst, jag har hittat en version med Kavlis kaviar, men bara norsk

Troligen har Frisk fallit offer för ett genomtänkt varumärkesarbete. Kalles äger positionen ”kaviar” i Sverige och därför tar Frisks hjärna en genväg och antar att kaviarfilmen (vilken jag misstänker är en mjukostfilm i själva verket) kommer från Abba och Kalles. Kavli har också gjort ett bra arbete, fast mer på det reklamtaktiska området, eftersom journalisten kommer ihåg filmen och handlingen. Synd bara att inte avsändaren fick vara med, men det blir lätt så när man är en hoppjerka.

Vad kan vi då dra för slutsatser av detta? Bland annat att en välskriven och genomtänkt artikel kan stjälpas av att murveln inte klarar att fokusera och hålla sig till ämnet. Med lite god publicistisk vilja skulle man kunna vaska fram en liten relevans mellan varumärkenas reklaminnehåll och produkternas innehåll, men det vore klent och skulle bara lura de redan frälsta. Dessutom skulle det kräva att journalisten hade gjort sin hemläxa, sin research. Men det är tydligen för mycket begärt nuförtiden.


Åtgärder

Information

25 responses

7 09 2008
Ulrika

Underbart att du tar upp det här som jag satt och retade upp mej på över frukostkaffet igår. Om man ska ha någon trovärdighet som grävande journalist får man inte missa så enkelt framgooglade basfakta i sina artiklar. (I Sverige har den fjantiga bebisfilmen enbart handlat om Kavli mjukost.)

7 09 2008
Kontorschefen

Friskt vågat. Hälften vunnet… Om man får lov att vara lite lustig på den gode journalistens bekostnad.

7 09 2008
entapir

Pinsamt. Men han är säkert inte ensam om förväxlingen.
Och sen, aspartamträsket? Vilket ord! Är det någon maffia som styr leveranserna dit tro?

7 09 2008
kontaktmannen

@Ulrika: Misstänkte att du skulle gilla vinkeln med tanke på uppdragsgivaren.
Tack för senast förresten.
@Kontorschefen: Tipstack utgår till dig. Igen. Får börja betala snart.
@Entapir: Intressant ordval. I texten använder ”en av de goda” just uttrycket -maffiametoder-

8 09 2008
Leif Kajrup

Intressant att man tar sig tid att gräva fram siffror men inte har någon susning av vad man refererar till. Är det journalistik?

8 09 2008
Anjo

Hear, hear. Det är ett viktigt och intressant ämne (tillsatser i maten), men kan man inte bry sig tillräckligt för att göra sin läxa – då faller allt platt.

Bra också att han definierar reklamens uppgift i en enda mening… Då vet jag. :-)

8 09 2008
delade | Reklam funkar - även på journalister.

[…] Orginalpost: Reklam funkar – även på journalister. […]

8 09 2008
8 09 2008
Fredric

Kul att du tar upp det. För jag råkade ut för liknande psykologiska halvnelson i bussen i morse. En affisch med en svartvit bild på en gubbe i fluga och med texten ungefär: ”1956 tog Herbert Heinz skivad gurka och la in den i ättika”. Skit i om rubriken är fel. Felet ligger i vad jag uppfattade, inte vad det egentligen stod. Karln heter Herbert Felix och grundade företaget Felix. Jag läste Heinz.

Där ser man. Jag kunde inte låta bli att skratta.

8 09 2008
Dabitch

Hur 17 blandar man ihop Räkost (Kavli) med Kaviar (oftast Kalles)

8 09 2008
Helena

Dabitch: Jag förstår verkligen, VERKLIGEN inte heller det. Kalles har ju ett så pass starkt formspråk i sin kommunikation. Bebisen kommer liksom inte riktigt i närheten av den. Det här är så pinsamt så jag dör.

8 09 2008
Abbes pappa

Huvudet på spiken, mannen.
Tack för senast. Blev du sen?

8 09 2008
kontaktmannen

@AP: Tack själv. Kröp iväg till bussen strax efter elva. Måste säga att jag tycker det är stort av ANR att dra till med en sådan skiva. Och bjuda in sina konkurrenter.

9 09 2008
Kenneth Pilo

Vilken skiva? Tusan också jag bara _måste_ tillbaka in i svängen igen *mohaha*

9 09 2008
kontaktmannen

@Pilo: Tur att du la till ett skratt på slutet. På torsdag är det DM-skiva på Jurassic. Du kanske skulle göra din debut då?

9 09 2008
Per T

Ja, USCH för alla korkade journalister som inte hajar reklam. De borde steglas och stekas i vegetabiliskt margarin. ;D

Å ena sidan verkar Frisk ha en tröttsamt pk och förutsägbar uppfattning om reklam – men det är helt ok, det lämnar fältet öppet för de intresserade. Att han använder förespeglat objektiva artiklar till propaganda är inte ok.

Å andra sidan visar ju hans misstag på en vanlig och intressant effekt i reklam: sammanblandning av varumärken. Det spelar ingen roll hur väl brandat Kalles, Kavli eller Stolpes däckfirma är, om inte reklamen går i samma skor. Kavlifilmen missar alltså att kommunicera avsändaren på ett tillräckligt minnesvärt sätt, och reklambudgeten används till välgörenhet. Det är något Kavlis byrå borde ta till sig, antingen saknas en bra varumärkesplattform, den används inte eller är dålig.

För den som vill fördjupa sig i reklambyråer och branding kan med fördel vända sig till valfri designbyrå. Ämnet är outtömligt. Jag väljer inte sida (postmodernistisk relativist), men ibland är det mer sant än annars.

För övrigt tycker jag Pilo ska sluta med sublimala … subliminala … konstiga budskap på bold.se och lansera nåt.

9 09 2008
kontaktmannen

@Per T: Det finns väl en hel del att ta till sig här inte minst för reklambyråerna. Sen vet vi faktiskt inte om de har haft möjlighet att göra ett bra jobb. Jag känner inte kunden Kavli. Det är inte säkert att kompetenta köpare där sitter. Det kanske blev en klassisk ”ta pengarna och spring”. Vad fan vet jag? Inte ens vilken byrå Kavli har. Kalles byrå är i alla fall Goss nuförtiden.

Jag undrar om journalistkåren behöver försvaras. Jag undrar också varför dessa, ofta småborgliga, yrkesmän så innerligt avskyr reklam. Det kan inte handla om pengar, eftersom många av dem tjänar betydligt mer än reklamare. Det kan vara en klassfråga. Att den som jobbar redaktionellt helt enkelt är lite finare än den som jobbar kommersiellt. I så fall kanske mediets finansieringsmodell kunde intressera murveln. Fast det är väl aldrig kul att få reda på att det är annonserna som bär artiklarna.

Det kan naturligtvis också vara den gamla folkhemsmodellen som spökar. Att bilden av bra produkter som säljer sig själva, som tillverkas av proletärer i fabriker under goda förhållanden och som köps av tacksamma konsumenter fortfarande är legio. I så fall är journalister än värre bakåtsträvare än reklamare och det trodde jag inte var möjligt. I så fall har vi också en pedagogisk bomb som tickar på både JMG och JMK. Det är någonting som inte är tidsenligt i vilket fall.

Har journalister en kollektiv nerv som spritter till försvar när kåren kritiseras?

9 09 2008
Dabitch

Jo, det är konstigt det där och trist nog fick vi inte utveckla snacket på RIXFM (du, skall vi starta en radio-panel och snacka reklam hela dagarna grabbs?) när Gert frågade mig nåt om att kändisar inte ofta syns i reklam i Sverige men man därimot ser det utomlands. Det är ju fortfarande så att ”bra” skådisar håller sig undan reklam och att ”bra” artister även vill undvika reklam i Sverige – medan i Danmark ser du rikligt belönade etablerade kända ansikten i reklamfilm var dag. Det kanske är en generationsfråga? Veronica Maggio räds ju inte att hoppa omkring lite för JC eller MQ eller vem fasen det nu var, Klüft kränger köksöar och ICA-personalen har gästats av gamla gardet Mona Seilitz.

9 09 2008
Filip

Jag vill inte sabba ditt resonemang, men filmen finns faktiskt både för kaviar och räkost.

9 09 2008
kontaktmannen

@Filip: Det är lugnt. Jag hade det på känn. Därför skrev jag …att den äckliga bebisfilmen (som Frisk refererar till) i första hand ska sälja mjukost. Visst, jag har hittat en version med Kavlis kaviar, men bara norsk.

Jag undrar om det var meningsfullt för Kavli att göra kaviarversionen. Men å andra sidan undrar jag också hur länge Sisyfosprodukten Kalles mjukost kommer att existera.

10 09 2008
Filip

”vafan, gör kavli kaviar nu också” tänkte jag när jag såg kaviarvarianten (jag tror den sändes några gånger innan räkvarianten). Jävligt apart produkt. Som kalles mjukost. Eller Pastejkökets glidmedel.

10 09 2008
ML

Hette inte den där byrån ARN? trodde vi var överens om det.

11 09 2008
Mårten

@Dabitch: Vi får ju inte glömma Mikael Persbrandts version av Christoffer Walkens dansnummer som han gjorde för Wasakronan…

12 09 2008
Per T

Hmm, jag är inte säker på att Frisk skulle vara särskilt tacksam för mitt ”försvar”, som du verkar ha läst det. Men kanske.

Å andra sidan tror jag att reklambranschen inte alls skulle må bra av att alla älskade reklam. Och ansåg att den i normalfallet talade sanning.

Med media är det väl i princip tvärt om. Alla tycker det är viktigt, de flesta tror på vad som står där, massan tycker att ”dagens journalistik suger”.

För övrigt har jag inget behov av att försvara kåren. Då skulle jag inte få syssla med annat.

2 09 2009
Johan Frisk

Hej
Jag borde googla mitt namn oftare, då hade jag hittat det här inlägget tidigare. Nåväl, får så här ett år senare passa på att tacka för påpekandet att kaviaravsnittet inte sändes i Sverige och för piskan som smiskar in budskapet att även den lilla detaljen inte får slippa undan. Jag tror misstaget berodde på slarvigt googlande: när jag skulle kolla vad bebisen gör reklam för googlade jag och hittade versionen med kaviar och skrev ordet ”kaviar” utan att kolla att den bara sändes i Norge. Slarvigt. Jag påstod däremot inte att reklamen kom från Kalles, även om jag förstår att kopplingen kan göras när man läser texten. Det visar på vikten av tydlighet.

Johan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: