Reklambranschen och självförtroendet.

14 10 2008

Vi har varit här förut men jag tycker att ämnet förtjänar ett extra varv. Varför saknar kreatörer självförtroende? Varför vågar knappt någon reklammedarbetare stå för det de jobbar med och varför blir alla så hysteriskt förbannade när någon har synpunkter på deras kampanjer? Jag kan inte tänka mig att det finns någon annan bransch som brottas med lika stora problem. Jo, möjligen folk som jobbar med TV, speciellt de framför kameran. Men de tillhör ju alla mediekakan och är heller inga riktiga människor. 

Självdistansen lyser även den med sin frånvaro. För är det någon förmåga reklamare saknar så är det att skratta åt sig själva. Möjligen kan man skratta åt några olycksaliga konkurrenter som tappar en kund eller rentutav kånkar. Fast de skratten brukar inte vara så hjärtliga. Tävlingsviljan brukar vara god och man ger sig gärna in i slagsmål om potentiella kunder. Detta betyder emellertid inte att viljan håller jämna steg med någon form av sportsmannaanda. Ilskna sinnen gör gärna upp i exempelvis kommentarsfälten, men aldrig ansikte mot ansikte. Branschen är liten och man vet aldrig vem man möter på sin väg ner. Under alkoholens påverkan händer det dock att tigern växer i bröstet. Tur att de flesta reklamräkor är löjligt klena i sin fysik. Annars hade det kunnat bli otäckt på Resumébarer och Dagens Mediamingel. För att inte tala om Guldägget.

Kanske är det avsaknaden av bevisning som sänker självförtroendet. Att man inte kan bevisa sin storhet på något annat sätt än genom branschens medaljer. Att det är den enda värdemätaren som gäller och att endast branschen kan bedöma branschen. För fy fan vore det ju om kunderna skulle få yttra sig. För att inte tala om den simpla menigheten.

Jag tror att många mår dåligt av sitt dåliga självförtroende och att det förgiftar. Jag tror att det skapar små människor som begränsar sig själva och nöter på sin omgivning. Jag tror att du vid detta lag kanske tycker att jag är arrogant och stroppig, en förmer typ. Och vem vet? Du kanske har rätt.

Jag tänker i alla fall ringa en konkurrent i morgon och berätta att han gjort något bra. Vilka är med mig?

Advertisements

Åtgärder

Information

10 responses

15 10 2008
Johan Ronnestam

Jag är med. Det här gjorde du bra!

Rock on!

15 10 2008
Desiré

Väl talat!

15 10 2008
Nina

Guldstjärna till dig Fredrik. Bra jobbat.

15 10 2008
kontaktmannen

Avrapportering halvtid. Jag ringde Jerry Silfwer på Springtime och tackade för hans initiativ med http://profsweden.ning.com.

15 10 2008
Kontorschefen

advokatbranschen… någon borde gräva i den. tror att det är en ännu jävligare bransch än vår egen. har egentligen inget bevis som håller i rätten, bara en massa indicier. och ingen vill ju vittna. men det har visst kommit ut en bok, typ roman med dragning åt självbiografi skriven av en kvinna som gjorde hundår på en av sveriges större advokatbyråer. troligen läsvärd. så om någon därute i reklamsvängen mår skit, hör av dig så kan jag spökskriva.

16 10 2008
Fredric

Jag gör det hela tiden. Kritiserar reklam som är skit och applåderar den som är bra. Och jag mejlar gärna någon som gjort något fint och bra. Reaktionen är obetalbar. Lite som om någon för första gången sa något snällt till dem. Stackare. Men jag är nog likadan själv. Häromdagen var det någon i ateljén som sa att jag gjorde så jävla fina skisser. Jag hade svårt att hantera det. Det är så sällan man får höra något positivt. Och det där har jag ju skrivit om tidigare.

16 10 2008
kontaktmannen

Jo, jag misstänkte det. Håller också med om att chockreaktionen är vanlig när man berömmer någon. Inte vardagsmat direkt.

16 10 2008
Dan

Det var tamejfan det bästa jag läst i år. Det gjorde du bra.

17 10 2008
Elin från Norrland

Jag håller med, men jag har en teori om varför det är som det är. Väldigt många (kanske till och med alla) jag träffat på i reklambranschen är sådana som inte fått nog med bekräftelse, möjligtvis i barndomen. De törstar så innerligt efter att få höra att de duger, det är deras kall i livet att få bekräftat att allt de gör är fantastiskt, alltså att de är värdefulla. Sedan finns det många sätt att höja sig själv, en klassiker är att sänka andra…

17 10 2008
kontaktmannen

Tack alla. Jag är som bekant sjukt dålig på att ta beröm, men jag tror att jag håller på att bättra mig. Kanske är även jag en produkt av ankdammen, kanske fick restaurangarvet också vara med – en bransch där man hellre dör än delar ut beröm. Det bästa omdömet man kan få är ”det duger”.

Jag har aldrig haft något dåligt självförtroende och kommer troligen inte heller att få det. Det kanske beror på att jag jobbat med ganska många andra saker innan jag började med reklamen. Eller så är jag bara för dum för att tveka. Klart är att det finns en svart pedagogik inom reklambranschen. Och den är legio. På samma sätt som aga går i arv, vandrar pennalismen vidare i generationerna. ”Vänta bara tills jag blir seniorkreatör. Då ska juniorerna få vad de förtjänar”.

Denna ”kamratuppfostran” skapar inte bara dåliga osäkra kreatörer. Den stänger även ute andra som inte håller måttet. Typ kvinnor, blattar och pack som inte gått på samma fina reklamskola som en själv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: