Audi frontalkrockar med pistmaskinen.

29 11 2008

Ok. Jag är ingen AD. Och jag är absolut ingen originalare. Men jag vill minnas att jag påpekat förr att jag tycker att det grafiska finhantverket är viktigt. Copy och art är ännu viktigare men originalandet får aldrig göras med vänstern.

Men vad jag tycker är tydligen helt oväsentligt. För plötsligt dyker detta djärva montage upp, trots att Audi fått skäll förut.

audi 

Visst. Det går kanske inte att få en exakt reflektion med tanke på hur karosserna skiljer sig, men kunde man inte i alla fall skippat den hårda skuggan? Arttanken håller utmärkt, men originalet. Hallå, Audi? Stenström Red cell, hallå!? Är det någon hemma? Löper ateljén amok?





Skammens varumärken firar jul.

28 11 2008

Då var vi här igen. Enligt ett litet klipp i dagens DN står inte företagsjulklappar speciellt högt i kurs. Eller, ja de anställda vill naturligtvis ha något fint till jul av sin arbetsgivare men absolut inte något med företagets logotyp på. Av femton favoritklappar placerar sig ätbart och vin i toppen. Och chefens profilprylar i botten.

Denna undersökning som gjorts av Accor Services innefattar visserligen bara 300 personer, men trenden är tydlig nog. Många anställda tycker att deras arbetsgivare är pinsam. De vill inte skylta med var de jobbar. De är förmodligen inte speciellt stolta över den plats där de tillbringar lejonparten (dagens prettoord) av sin vakna tid och detta leder till att de förmodligen inte är så duktiga på sitt jobb heller. Folk som gillar jobbet brukar lyckas bättre. Det är inte bara påläggssnack.  

Nu brukar jag tycka att folk i största allmänhet är rätt väck och att deras fattningsförmåga med god marginal understiger vad som borde kunna krävas av en förhållandevis välutbildad människa. Men det är nog inte personalen, de enskilda medarbetarna det är fel på i detta fall. Det är arbetsgivaren. 

Förmodligen är det så att arbetsgivaren inte varit speciellt duktig på att bygga och vårda sitt varumärke inom de egna leden, trots att man vid varje PR-insats sjunger humankapitalets lov. Man har inte lyckats få dem att känna sig delaktiga och att de har kontroll över sin arbetssituation. Att deras insats är viktig. Man kanske inte ens har försökt. Medarbetarna kanske mest ska vara glada att de har ett jobb att gå till. Istället för att ses som företagets i särklass värdefullaste tillgång kanske chefen blickar ut över ett hav av ineffektiva gnällspikar som måste mutas strax innan jul för att de ska hålla sig något sådär lugna.

I juletid delas det mängder av skräp ingen vill ha. En del av den är profilerad och det förringar värdet än mer. Kanske är det rentutav ett sundhetstecken att personalen inte vill ha vilken dynga som helst bara för att det råkar vara jul? Det vore bara mänskligt. Men att folk skruvar extra mycket på sig när prylen är försedd med firmavapnet, det är alarmerande. Om inte medarbetarna vill sluta upp för varumärket, vem vill då göra det?

Tänk på det nästa gång du beställer profiltryckt skit.





En lektion i kreativitet.

24 11 2008

Detta inlägg handlar i första hand om idioter, i andra hand om DDB och deras senaste McD-kampanj. 

mcd1

Magnus Jakobsson & co har gjort en förlösande snabbmatskampanj: Att stämpla kroggäster med reklam. Man byter alltså ut den vanliga nonsensstämpeln mot en med ett kommersiellt budskap från McD. Helt lysande bra medium med tanke på att kedjans äckliga burgare har en näst intill magisk effekt på fyllehungriga när klockan kommit in på småtimmarna. En gerillakampanj som har de nödvändiga beståndsdelarna relevans och överraskning. Dessutom har man lyckats ovanligt bra med distributionen och det faktum att målgruppen och tidpunkten är ruskigt väl vald.

Men detta imponerar inte på alla. Det finns nämligen ett klientel svårt förvirrade stackare som tror att gerillareklam endast handlar om att göra unika kampanjer, att göra något för första gången. Om man gör något (vad fan som helst) som någon annan gjort, då har kampanjen plötsligt inget värde och inte kreatörerna heller.

Lyssna nu idioter. Jag hoppas verkligen att ni alla läser detta så att ni aldrig någonsin mer behöver vräka ur er något så kopiöst korkat i skydd av anonymiteten igen. All kreativitet handlar om att ta två eller kanske fler kända beståndsdelar och kombinera dessa på ett nytt sätt så att en ny betydelse uppstår. Det funkar inom reklamen, det funkar för uppfinnare. Kreativitet handlar inte om att ”göra en kul grej” som många historielösa lallare verkar tro. Tidigare nämnd DDB-kampanj anklagas bl a för att vara ett plagiat av denna också utmärkta gerillakampanj som ska hindra rattfylla. Det funkar troligen mycket bra att stämpla fyllon för att de ska ställa bilen, men det lär klicka minst lika bra att stämpla samma fyllon för att få dem att köpa snabbmat på önskat ställe. Den stämplade handen är bara ett medium, precis som morgontidningen eller abribustavlan. Skillnaden är att originalitetsidioterna sällan häcklar någon för att annonser gjorts förut. Eller utomhusreklam för den delen. Idioter.

Se även Åkerbergs post.





Reklamforskning faller platt?

20 11 2008

Den vanligtvis ganska fromme Mattias Åkerberg är irriterad. Och det med rätta. Objektet för irritationen är en rapport, Reklamen är livsviktig, om reklam från Göteborgs universitet som verkar ha lite för många stora hål för att få kallas just ”vetenskaplig”. Åkerberg menar t o m att den kan vara skadlig för reklambranschen. Han undrar också varför inget duktigt granskande branschmedium har satt tänderna i rapporten. Och det är vi väl fler som undrar…  

Jag har själv varit delaktig i projektet och tycker att det finns fog för kritiken. Vid de första mötena med forskarna blev stämningen t ex ganska hätsk när det medverkande byråfolket insåg hur dålig koll forskarlaget hade på reklam i största allmänhet och hur hantverket fungerar i synnerhet. Någon lär ha lämnat gruppen i protest. Projektet kunde klart ha börjat bättre.

Samtidigt känner jag att det finns en förklaring till forskarnas bristande insikt. De kan inte på teoretisk väg läsa sig till hur reklam fungerar, utan det måste prövas i teorin. På den punkten har vi inom branschen varit dåliga på att släppa in de undrande. Vi har likt en Garbo skyggat för kamerorna och inte varit speciellt behjälpliga när vetenskapen frågat. Så länge vi spelar allan och är allmänt svåråtkomliga binder vi ris åt egen rygg. Det är bara vi själva som förlorar på att felaktiga fakta går i tryck, och när väl tåget gått hjälper det inte hur mycket vi än må lipa. Rapporten väger tyngre är vårt ord.

Naturligtvis tänker jag inte försvara en rapport som innehåller massa trams och trivialiteter. Uppenbarligen finns en hel del brister och på många punkter har innehållet inte hanterats speciellt vetenskapligt. Och man har definitivt inte uttryckt sig som en kritisk och objektiv forskare bör göra. Men det blir förmodligen bättre nästa gång. Då gäller det inte bara att forskarna agerar rätt utan även att vi förser dem med korrekt underlag och släpper in dem så att de förstår hur vår maskin funkar. För det måste bli en nästa gång. Annars blir feltrycket facit.





Fåret Frank knackade på.

18 11 2008

Fick precis besök av Tele2:s bettlare. Med skon i dörren bänder de sig in för att berätta om sina förmånliga abonnemang och ”inte intresserad” är inte en tydlig icke-köpsignal nog. Att den ene av goddagspiltarna ursäktade sig med sin brytning och sin brittiska härkomst imponerade tyvärr inte på mig. De åkte ut ögonaböj ändå. Jag är nog en rasist.

Detta var inte första gången fåren knackade på dörren. Sist var det tre studentikosa ynglingar med kostymbyxorna på halv stång från samma teleoperatör som ramlade in på dörrmattan. Jag undrar hur de resonerar på Tele 2. Tror de att folk blir mer välvilligt inställda till dem när de skickar ut dammsugarförsäljarkillarna för att kränga abonnemang? Eller är det ett snabbt kräng och ett antal månader som livegen mobilkund som är målet med fältsäljet? Så bygger man verkligen långa och trogna relationer. Eller inte kanske.

Telenor känns även de fräscha med sina små montrar innehållande äckliga säljare strax utanför butikskassorna. Måste vara den bästa platsen i världen att sälja teleabonnemang på. Men de fattar i alla fall vad man menar och tar ett kliv tillbaka när man passerar och pekar på sina vita iphonelurar. Verkar som att Telenor hittat ett litet uns mer begåvade säljare än Tele2:s fåret Frank.

Jag köpte ny mobil trots Telia, inte tack vare. Men måste nu erkänna att det håller på att svänga åt andra hållet. Telia har en hyggligt fungerande kundtjänst och deras inhyrda telefonsäljare är inte dummare än någon annans. De knackar inte på någon av mina dörrar och de hoppar inte på mig hos Ica. Ser ut som att jag stannar hos Telia (eller möjligen byter tillbaka till Tre igen).





En skrattretande efterkonstruktion.

14 11 2008

Eller ”Bo Rothstein spelar antisemitkortet”.

Nyss var alla bloggare idioter. Nu är vi visst nazister. Bo Rothstein väljer en mycket farlig väg när han bemöter kritiken han fått av bloggare efter debattartikeln i gårdagens GP. Intressant är också hur han väljer mejlledes att bemöta Niclas Strandhs kritik med att artikeln var ”ett experiment för att se hur många bloggare som aktivt skulle ta avstånd från antisemitism”. Det hela luktar skrattretande efterkonstruktion. Det är uppenbart att Bo Rothstein blev lite lös i magen efter gårdagens artikel. Han kanske insåg att det infantila utspelet fick värre konsekvenser än vad han hade kunnat förutse. Han kanske insåg att det blev lite för mycket affekt och lite för lite sans mellan raderna. Men istället för att be om ursäkt och förlora sin myndiga akademiska nuna väljer han att utnyttja sitt blod och förklarar sig vara utsatt för förföljelse.

Det finns ett antal intressanta detaljer i denna pikanta historia. Som tidigare nämnts måste Rothstein vara mycket sårad över att hans akademiska status inte respekteras i bloggosfären på det sätt han tycker att den förtjänar. Fåfänga är uppenbarligen viktigare än demokratiska principer i Rothsteins värld. Annars skulle han aldrig ha skrivit artikeln från första början. Men att anklaga ett av den moderna demokratins främsta instrument för att arbeta i rasismens tjänst bevisar inget annat än att Rothstein inte förstått vad begreppet demokrati innebär. Sen kan man undra vilken skvallertidning GP är som trycker en såpass trivial debattartikel. Men det kanske går av bara farten när professorer har signerat. Och ja, GP. Detta påverkar även er trovärdighet. Att sedan ett antal bloggare känner sig tvingade att gå ut och deklarera sin anti-antisemitiska övertygelse på Rothsteins uppmaning är inte annat än att beklaga. Synd att ni spelar med i Rothsteins cyniska spel. Jag gör det inte.

Jag har nyheter till dig Bo. Som du säkert noterat finns både vin och vatten i bloggosfären. Bland riktigt sensibla, välformulerade och begåvade bloggar göms naturligtvis några löss (förmodligen tycker du att även denna blogg räknas till de sistnämnda, men det skiter jag i. Du ingår inte i min målgrupp). Men jag betvivlar att förhållandet är skevare än vad som gäller för många andra medier. Här hade diskussionen kunnat vara avslutad om inte du hade valt att förenkla grovt och bemöta kritiken som antisemitism. På den punkten är jag övertygad om att du har fel. Att artikeln satte bloggosfären i brand beror inte på att du är jude. De flesta tycker förmodligen att du är en helt vanlig idiot.

Det är du som är den inskränkte Bo.

***Uppdatering***

Deeped publicerar delar av mejlkonversationen med Bo Rothstein och analyserar svaren här.





Bloggosfären – en kloak?

14 11 2008

Då var det dags igen. Knappt har svallvågorna från Lisa Bjurwalds bloggträsk lagt sig innan det är dags för nästa stora tänkare att göra entré. Denna gång är det Bo Rothstein som vädrar sina både ljusskygga och högst förenklade synpunkter om kloakbrunnen bloggosfären. Han har ”efterhand alltmer kommit att ställa sig frågan om bloggosfären alls är en tillgång för demokratin”. Detta baserar Rothstein på tre egna upplevelser där några klappträn uttryckt sig korkat. Bo Rothstein avfärdar ett par miljoner människor som kompletta idioter och direkta hot mot demokratin med hjälp av tre egna upplevelser. Bosse. tycker du att det är ett tillräckligt empiriskt underlag, för att uttrycka sig så att du känner dig bekväm?

Om bloggosfären får naturligtvis vem som helst tycka vad som helst. Det är en demokratisk rättighet. Men precis som i Bjurwaldfallet tycker jag att det blir ett problem när politisk och kulturell elit uttrycker sina svagsintheter på bästa annonsplats. Bo Rothstein är ingen vanlig medborgare med en åsikt. Han är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han borde i kraft av sitt ämbete veta bättre. Mycket bättre. Han har i högsta grad ett ansvar och måste tänka på hur han uttrycker sig i media.

Tur för Rothstein att universitetsvärlden är en skyddad verkstad. I min hade han fått kicken.