Samtidigt på Backaplan.

26 01 2009

Reklambyråledare Morten Fink fnös för sig själv när han korsade den kuperade parkeringen. Pradaskor och bucklig asfalt är fan ingen höjdarkombo tänkte han skrittandes på sin väg mot resans mål: Backaplans systembolag. Det låg strategiskt inklämt bland familjebutikerna, sådana butiker där man hittar små grupper av folk med samma efternamn. Folk som gillar att titta på tv och som tycker att de har det knapert i slutet av månaden. Sådana som håller TV4 och chipsindustrin under armarna. Vilket skämt, fnissade Morten och tänkte att det var tur att de inte hade de lika dåligt ställt som de hade dålig smak. Då skulle vårt fina svenska välfärdssamhälle braka på stört. 

Han förbannade det faktum att det var fredag och att klockan var halv fem. Det innebar att att Backaplan skulle vara fullt av hans favoritmänniskor: törstiga bolsjeviker. Han förbannade förresten det faktum att han var på Backaplan också. Om Hisingen är Dr Moreaus alldeles egen ö, så måste just Backaplan vara själva mörkrets hjärta. Inget snack om att här bor många konstiga djur, tänkte han.

Vid systembolagsentrén stod i vanlig ordning Proletärenförsäljarna och såg ut som strejkvakter. Vik upp kanten, det droppar blod ur din blaska, sa Morten till den rättrogne arbetaren med tidningarna. Till sitt svar fick han ett knappt närvarande ”va?”. Ur vägen, din sopa så att en hederlig skattebetalare kan komma in och konsumera och betala skatt så att det blir några bidragspengar till dig i slutet av månaden. Proletärenförsäljaren följde Finks ryggtavla långt in i butiken.

Backaplans bolag var fantastiskt. Här var det aldrig brist på de bättre volymerna rött. Här var det väl aldrig brist på någon bättre dricka alls. Förklaringen var enkel. Man kunde misstänka att lejonparten av butikens försäljning bestod av extrastark öl och att den konsumerades inom en radie av 200 m runt butiken. Hit kunde man alltid åka när de blåhåriga kärringarna plundrat bolagen i city.

Ingen fredag utan en rejäl kö. I den cirka 40 man starka raden hamnade Morten bakom en gargantua i varseljacka vars kundkorg precis som förväntat ett större antal 7.5:or. Tjugofyra stycken närmare bestämt. Han undrade varför den otvättade bjässen inte kunde tagit ett helt lock direkt istället. Men han kanske gillade känslan av att rada upp burkarna på bandet. Han gjorde säkert likadant när han kom hem till ettan i Brämaregården.Fast då gick matningen in i kylskåpet. Och de där racerpatronerna sköljer troligen ned en låda jägarbiff från Findus i kväll. Fy fan vad tragiskt tänkte Morten när han sneglade i bakomvarande grannes korg och upptäckte två bag-in-box California White. Herregud, jag måste ut härifrån stönade han.

Nästan framme vid kassan blev det problem. Bjässen i varseljackan luktade tydligen sponken och den bokstavstrogna kassörskan instruerade hennes fjunige sidekick att dra i bromsen. ”Systembolaget säljer inte alkohol till berusade. Har ni legitimation?” blev hälsningsfrasen för den lätt oförstående knegaren i kön framför honom. Varseljackan skruvade på sig, för någon legitimation hade han ju inte. Valkyrian bakom kassan flinade upp sig triumferande och gjorde sig beredd på att tillkalla butikspliten som makligt närmade sig.

Morten kände paniken komma galopperande. Fast i skärselden bland stinkande arbetarfyllon utan hopp om att komma ut. Plötsligt brast allt.

Men förbannade jävla sossekärring. Ge gubbjäveln hans öl så att vi kommer här ifrån någon gång. Hur förbannat jävla socialdemokratiskt nitisk får man vara i det här satans läget. Ska jag behöva köpa mina grejer av långtradarchaffisarna på Stigs Centers lastbilsparkering för att få behålla förståndet? Ska du inte be att få se gubbens motbok också när du ändå är i farten din jävla skräcködla, gormade Morten och kastade en tusenlapp på kassörskan medan han tog smutstrollet under ena armen och rasade ihop de extrastarka ölen med den andra.

Väl vid entrén mötte han åter Proletärenförsäljaren med den vädjande blicken. Han tryckte en tjuga i bolsjevikens bössa och skrek: Revolutionen är nära. Hit med en tidning, kamrat! På väg till bilen svor han att aldrig återvända till Backaplan igen.

Tack till deeped för inspirationen. 

Åtgärder

Information

2 responses

27 01 2009
Anjo

Om du rullar ihop Proletären och sen knäcker den på mitten – då får du en batong som styr upp vilken revolution som helst.

California White på bib? Herregud, tack Gud att den produkten inte fanns när man började åka på fotboll för 20 år sedan…

29 01 2009
Ett nytt DDR at Deepedition

[…] Kontaktmannen inspirerades till följande historia som är mycket roande :) (No Ratings Yet)  Loading … ? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: