Coca cola räddar maten.

20 06 2009

Visst är det för härligt med varumärken som ständigt förhäver sig. Företag, vars produkter gör konsumenten snyggare, smartare, populärare, ja helt enkelt bättre. Och som känner sig nödgade att berätta detta varje gång. För konsumenter är ju korkade av naturen, så bäst att vara tydlig så att ingen missförstår.

Coca cola är ett företag som jag tycker har gått åt rätt håll på sistone. Bort, ner i ett brinnande hål, åkte de panglobala skitfilmerna med colaklunkande tomtar och isbjörnar och in kom istället The Coke side of life. Förvisso också ett sätt att dramatisera mystiken i flaskan, men på ett otroligt mycket mer sympatiskt sätt.

cc

Men det verkar vara slut på finessen nu. Pågående kampanj i det (lägre?) restaurangledet verkar ha tagit fasta på Coca colas styrka: Att få grejt mat att smaka bättre. Ja, ni var väl med där. God mat smakar ännu bättre om man dricker Coca cola till. Asså. Jag vill ha lite av det de där tyskarna röker.

Tilläggas bör kanske att vepan satt på uteserveringen till en av mina lokala pizzerior. Pizza och kebab är deras störsäljare. Good food, alltså.

Annonser




CP+B är bra för Göteborg.

11 06 2009

För Sverige med för den delen.

Att världens, typ, bästa reklambyrå nio år på raken köper en av landets (världens) bästa digitala reklambyråer är stort. Grundarna och medarbetarna har bevisligen gjort ett otroligt bra jobb bara för att hamna på radarn. Att man dessutom väljer att göra Göteborgsbyrån Daddy till Europahubb, framför ett antal större kontor på kontinenten, säger också något om hur byrån och hela det svenska reklamklimatet står sig mot utländsk konkurrens. Hallå. Namnet blir Crispin Porter + Bogusky Europe!
Kanske är tiden över då multinationella företag kände sig tvingade att kasta bort sina reklambudgetar på adaptioner på danska och tyska asfaltskokarbyråer. Sverige får mer branschljus i och med köpet och det gynnar oss alla.

cp+b gbg

Men självklart väger etableringen tyngst lokalt. Att Göteborg nu har två byråer av internationell kaliber leder förhoppningsvis till att vi alla tar oss i hampan. F&B har länge fått dra prestigelassen själva och har egentligen inte haft så mycket konkurrens på hemmaplan. Stundtals har de inte ens haft så mycket konkurrens i Sverige. Att juvelen i kronan får kvalificerat motstånd leder automatiskt till att de måste vara liter mer på tå. Och att denna uppsträckning når fler led nedåt. Förhoppningsvis höjs även ribban på kundsidan och det vore inte en sekund för tidigt.

Återväxten är ett annat kapitel som gynnas av CP+B:s närvaro. Världsbyråer attraherar ambitiösa studenter. En stad med stora spelare får fler sökande per capita och kvantitet ger i längden kvalitet. Att val- och karriärsmöjligheterna ökar leder även till att Göteborg får behålla många talanger som annars skulle ha flyttat för att få tillgång till de tunga jobben.

Grattis Daddy. Grattis Göteborg. Grattis Sverige. I den ordningen.





Ökencopyn firar nya triumfer.

10 06 2009

Jag åkte kollektivt idag. En positiv bieffekt av detta är att jag förutom får chansen att träffa folk jag sällan annars möter, är att jag även läser Metro. Inte för att jag tycker att tidningen är hysteriskt bra, men den brukar ofta innehålla lite andra perspektiv på Göteborgsnyheterna än de man hittar i ankpressen GP. Men idag var Metro inte så bra. Inte baksidan i alla fall. Där satt en tryckortslös Oatlyannons vars rubrik fick mig att känna historiens vingslag runt öronen. De vingslag som gör en överlycklig över att man inte jobbade i branschen på den mörka medeltiden, d v s 50-talet.

kvinnor

Det är inte varje dag man ser sånt här ohemult ordvitsande. Det kallas i skråmun för ”copykul” och betyder i rak översättning att det bara är den som skrivit texten som tycker att den är rolig. Ingen annan.

I just detta fall skulle det inte förvåna mig om det varit duktig kund som lagt humorrynkorna i djupa veck och plitat ihop detta mästerverk. Att annonsens tryckort saknas tyder på detta. Rubrikens snusförnuftiga sentens tyder också på att det är en grundlig person som lyser igenom – h*n har gjort sin målgruppsanalys ordentligt och vet att kvinnor i en viss ålder, boende på en viss plats är primärmålgruppen. Men också att denna kvinna påverkar resten av familjen i ”positiv” riktning. För att fånga denna, säkert, upptagna karriärskvinna krävs lite chock och vad passar då bättre än lite död i rubben.

Snackar vi botten 10 för i år?





Ett val utan lärdomar?

10 06 2009

Då hade vi valt. Eller rättare sagt 43% av oss. Det var tydligen många och ett bra resultat jämfört med tidigare år. Vad som händer i Europaparlamentet intresserar inte ens hälften av folket. Och av dem som röstade, röstade en icke försumbar del på enfrågepartier i någon form (ja, hit räknas även Miljöpartiet).

Det mediokra valdeltagandet till trots har en del pengar spenderats i valet. Mest pengar har nog lagts på pang i dagspress. Och tv. Årets svarta häst, Piratpartiet har inte annonserat så mycket. Inte alls. Det känns snarare som att de bedrev någon form av folkrörelse på nätet, utan några banners eller agiterande företrädare. Det liksom behövdes inte. Man var i sitt naturliga vatten.

Frågan är om de etablerade partierna något lärt. En sökning på partinamn + internet ger exempelvis dessa sidor i toppen (m) (s) (fp) (c) (mp) (kd) (v). Vetenskapligt? I helvete heller, men i många fall skrattretande.

Det är lätt att yrvaket sjunga de digitala kanalernas lov i valbaksmällan. Återstå att se hur många som verkligen fattade något 2010. Och hur många som orkar mösa sig iväg och rösta.

Förresten. Du hittar mig även på FB nuförtiden.





Miljöföretag på pappret?

2 06 2009

God afton. När detta skrevs hade jag ätit älg och druckit ekologiskt. Det betyder nog att mitt kulinariska miljönetto fått ett uppsving. Därför kan jag kosta på mig att undra lite grand över Bring CityMails senaste Miljö-B2B-utskick.

citymail

Jag fick en folder med posten. I vanlig ordning var den ordinär, både i utformning och innehåll. I likhet med den mesta skiten som dimper in i byrålådan. Om min uppfattning är representativ för folk i Sverige kan man undra om vår bransch har någon framtid alls. Eller om vi bara hankar oss fram på grund av okunniga köpare och leverantörer som upprätthåller illusionen om att ointressanta trycksaker verkligen är det bästa sättet att nå en överintresserad folderälskande målgrupp.

Visst. Denna högst ordinära trycksak fångade mitt intresse för att den var stansad. Det var avsaknaden av papper, i form av ett blad, som väckte min nyfikenhet. Men säg den lycka som varar för evigt. De stansade sidorna skulle illustrera miljö på något sätt. Så det bestrukna pappret hade tryckts med en bild av ett annat, bra mycket mer miljösignalerande papper. Alltså. Istället för att trycka hela foldern på grövre kartong, något material som signalerar miljöpretto, hade man nöjt sig med att plåta av pappret. Vilket genast fick den slätstrukna foldern att framstå som ett vådaskott i huvudet.   

Efter att ha läst igenom trycksaken, som mest innehöll en massa självklarheter, insåg jag även att alldeles för mycket papper hade sparats. Om större yta hade stansats ut skulle det ha blivit mindre kvar att skriva floskler på. Det hade alla, inte minst Bring CityMail tjänat på.