Bloggdöden – en myt?

9 08 2009

Nu blir det meta. Det ska handla om hur den ena socialmediakanalen äter den andra. Eller hur vi alla sägs konkurrera om samma vara: Tid.

Självklart blir man lite deppig när kurvorna dyker och plötsligt ligger under hundra besökare per dygn (med god marginal dessutom). Och lika glad blir man när plötsligt det peakar och skjuter i höjden igen. Denna bergochdalbana har många bloggare fått åka sedan årsskiftet och desperat söker man förklaringar. Den mest vedertagna verkar vara att det är Twitter och Facebook som snott publiken. Att folk inte läser bloggar och skriver kommentarer på grund av att de hänger på andra ställen.

Det är en bekväm förklaring. Att det skulle ha kommit något nytt och att det ”gamla” nu inte gäller. Att bloggen har blivit lika övergiven som skrivmaskinen och att det begränsade sällskap som trafikerar socialmedia flytt till trendigare plats. Fan trot.
Jag har ett annat bud. Förklaringen är inte speciellt trevlig. Den riktiga anledningen lär vara att vi har skrivit för dåliga inlägg. Och postat för sällan. Med ”dåliga” menar jag ”inte tillräckligt intressanta” för läsaren.

Förvisso spelar tiden in. Den är begränsad och prioriteringar är ett måste för att den engagerade människan ska kunna vara på alla ställen samtidigt. Men hur många timmar spenderas inte på tevetittande trots att det -aldrig går något vettigt- på burken?
Nej. Det är inget nytt som kommit och stulit våra läsare. Vi stackars värnlösa bloggare har inte blivit rånade. Vi har blivit för tråkiga och inte insett att vi har underhållningskrav på oss. Att vi måste leverera (som det så klyschigt uttrycks).

Har jag rätt? Jag frågar lite blandat folk som borde veta: Deeped, Ulrika Good, Anjo, Please copy me, The girls of Florida.

Annonser

Åtgärder

Information

9 responses

9 08 2009
Deeped

Amen.

9 08 2009
poth99

Så sant. En rubrik som `fångar` läsaren på bloggen, en text som berör/intresserar/roar. Visst gäller det att `tänka till före`, men ibland så behöver man bara `blogga av sig`. En kombination är för mig viktigt

10 08 2009
Anjo

Mina besökarsiffror, sett över tid, stiger stadigt. Visst, lite puffar från Abbes pappa och Innan du fanns-Linda skapade rätt saftiga peakar, men den långsiktiga trenden är positiv.

I mitt fall har det skett en förskjutning av innehållet. Det surrealistiska finns kvar, och är min tillflykt, men ett ökat inslag av hjärta och poesi har fångat en ny publik.

Jag har också mött en fantastisk själ tack vare bloggen så i mitt fall är det ingen bloggdöd. Au contraire…

Jag hoppas att dina siffror tar fart dock. Du skriver så bra, så initierat och så nyfiket, lorden.

10 08 2009
kontaktmannen

@Anjo. Tack dear. Jag har de besökssiffror jag förtjänar. De fluktuerar i takt med min dagsform och mitt humör. De dagar jag är extra giftig, är mina läsare det också.
Till skillnad från dig -mon fere- är jag ingen pugilist, utan snarare en slugger som ibland får in en riktig tjottablängare.

10 08 2009
Markiiiii!

Mäter ni även RSS-flödena? Jag läser nästan aldrig bloggar i webbläsaren längre, bara RSS-flöden i Outlook. Slipper en himla massa bokmärken och man ser med det samma när något nytt postats. Kanske är det så att fler och fler inser det smidiga, i samband med det du skriver.
Jag har personligen aldrig förstått bloggandet och twittrandet. Ja, jag förstår om du är en MYCKET intressant människa, eller om du håller dig strikt till ett ämne som intresserar mig, då prenumererar jag på din RSS-feed. Men annars vet jag inte varför folk har ett sådant behov att ordbajsa.

Men sen är jag ju en obotlig misantrop…

*Går ner i källaren och läser om Fight Club en gång till*

10 08 2009
Karin

Du har helt rätt. Det är inte publiken som hänger på andra ställen, men en anledning till alla döda blogginlägg är kanske att bloggarna hänger på andra ställen som FB och Twitter och skriver osande snabba uppdateringar som gör bloggen till en jobbig, långsam gubbe.

10 08 2009
Fredric

Jag tror att en av förklaringarna är att Twitter och FB dränerar bloggsfären, eftersom den till stor del består av bekräftelsetörstande individer. Som vi alla är, mer eller mindre. Så, den bekväma förklaringen du presenterar har också att göra med din egen förklaring. Utan energi från kommentarerna, inga intressanta postningar.

Men det finns några enstaka bloggar som inte började genom att livnära sig på kommentarer, utan som såg ett egenvärde i att berätta en intressant historia. Däribland min egen. Och det säger jag inte för att låta självgod utan mer för att passa på att förklara varför just jag startade bloggen. Den mest konsekvente måste vara Mikebike. Hans blogg kan man luta sig mot när det blåser hårt.

Sen tror jag också att man måste få ha bra och dåliga dagar, eller perioder. Då spelar det mindre roll om man är konsekvent eller enbart har som mål att berätta intressanta historier. Personligen väljer jag att inte posta för postandets skull. Har jag inget intressant att komma med skriver jag inget. Därmed inte sagt att allt jag postar är intressant för läsaren. Men det är det alltid för mig. Det är det viktigaste.

11 08 2009
Nina

Funderar fortfarande på ett bra svar. Ber att få återkomma helt enkelt. Eller så diskuterar vi fram ett svar gemensamt över en öl?

19 08 2009
Nina

Bloggdöden är en myt, vi lever ju fortfarande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: