Bloggstafett: Babels torn – byggt av hybris eller gemenskap?

13 06 2012

Stafettpinnen har kommit till mig i Per Robert Öhlins bloggstafett för boken Fame to claim.

Babels torn är en myt, en sorts hjältesaga om vad människan kan åstadkomma genom samarbete. I Per Robert Öhlins senaste alster Fame to claim listas ett antal hjältestrategier. -Kreativa hjältestrategier för att få uppmärksamhet i en skeptisk värld-. Boken är en handledning i hur man bygger hjältar. Hur man berör människor och vinner deras gillande. Hur man skiljer sig från mängden och skapar säljbara skillnader. Träffsäker, slagkraftig och fullständigt ovärderlig läsning oavsett man råkar vara en liten människa eller ett stort företag. Här följer Per Roberts tolkning av hur historien om Babels torn passar in i myt- och hjältevärlden.

Var det hybris eller gemenskap som byggde Babels torn?

I första Moseboken kan man läsa om hur befolkningen växte och spred sig österut. Folket tog sig ända till Babylonien, där man beslöt att bygga en stor stad och, som ett ståtligt monument över dem själva, föreviga staden med ett tempeltorn som skulle nå ända upp till himlen. Därav Babels torn.

 När Gud såg detta sa han: 

»Se där! Om de kan klara av detta när de just har börjat utnyttja sin språkliga och politiska enhet, tänk bara på vad de ska kunna göra längre fram! Inget kommer att bli omöjligt för dem! Kom, låt oss gå ner och ge dem olika språk, så att de inte kan förstå varandras ord!«

 Myten brukar tolkas som Guds straff för mänsklig hybris och olydnad mot Gud. 
Själv har jag en lite annorlunda tolkning. Istället för att se templet som ett tecken på övermod kan man lika gärna tolka den som en symbol för kollektivets kraft. Vad kan vi åstadkomma om vi förenar våra krafter? Kan vi nå så långt som till himlen tillsammans?

Gud såg att det kunde hända och straffade folket på ett sätt som kom att bli adelsmärket för den alltför auktoritäre ledaren. Att härska genom att söndra. (Själv kan jag tycka att det är ett minst sagt märkligt tilltag för att komma från en makt som säger sig älska människan.)

 Handlar myten om hybris eller samarbete? Det är upp till dig att avgöra hur du vill tolka den. Vad du än tycker är det tydligt att Gud skrämdes av folkets kraft när de enades. Och att hans straff var att splittra dem. 

 Enligt min mening är hybristolkningen Guds aspekt på saken. Folkets bild av det hela handlade om vad de kunde uppnå tillsammans. Utan tvekan rörde det sig om en klassisk drabbning mellan makten och folket.

Trots att jag fått ordet måste jag passa på att kidnappa ämnet. Gissar att det är min natur.

Jag är helt övertygad om att Babels torn byggdes av både hybris och gemenskap. Framsynta människor har i alla tider velat göra världen bättre. De får stå för gemenskapen. Hybrisen kommer ifrån de äregiriga. De som snarare drivs av sitt ego och vill sola sig och bygga sitt personliga varumärke. Båda dessa personlighetstyper är nödvändiga om storartade saker ska uträttas. Förmodligen jobbar de bäst i team. Filantropen saknar ofta styrsel och definierad målbild. Narcissisten saknar å sin sida hjärta och har svårt att ta in den stora bilden i sitt perspektiv. Men tillsammans skapar de underverk.

Mest intressant i sammanhanget är de bådas motpart. Kraften som försöker stoppa dem från att göra storartade saker – auktoriteten. Den härskande makten har sett olika ut genom tiderna. Men gemensamt för alla maktmissbrukare är att de alla är extremt måna om att behålla sin makt. I detta fall är historien om Babels torn inget undantag. Fast mänsklighetens fiende i detta fall stavas kyrkan. Vad den kristne guden tycker om ett torn som går hela vägen upp till takvåningen kan vi bara sia om. Vad kyrkan, vars mission verkar vara att hålla de mänskliga landvinningarna stången, tycker är däremot självklart. Om inte projekt av sådan kaliber punkteras är snart det kyrkliga tolkningsföreträdet historia och makten likaså. Därför kunde det ju passa bra med en förklaring om att folken fick olika språk och att anledningen var att Gud inte ville ha besök.

Fame to claim finns att köpa hos t ex Ginza och kostar där 249:-

HELA BLOGGSTAFETTEN
Måndag 21 maj: The Brand-Man om ”Ekot från det förflutna”
Onsdagen 23 maj: Please copy me om ”Hjärtats triumf över förnuftet”
Torsdagen 24 maj: Fame to claim om ”Konflikten håller berättelsen vid liv”
Måndagen 28 maj: Nota Bene om ”Har du hört den förut?”
Onsdagen 30 maj: The Brand-Man om ”Berättelsens sju grundläggande ingredienser”
Torsdagen 31 maj: Internetzzo om ”Skillnaden mellan mål och syfte”
Måndagen 4 juni: Pers värld om ”Har du en meningsfull idé?”
Onsdagen 6 juni: Navid Modiri om ”En krigares själ”
Torsdagen 7 juni: Fame to claim om ”Alfahannar och alfahonor”
Måndagen 11 juni: Fabriken Åkestam Holst om ”Du behöver inte vara arg för bara för att du är billig”
Onsdagen 13 juni: Kontaktmannen om ”Var det hybris eller gemenskap som byggde Babels torn?”
Torsdagen 14 juni: Mangan Lundin om ”Århundradets förförare”
Måndagen 18 juni: The Brand-Man om ”Ur Zues huvud föddes listen”
Onsdagen 20 juni: Retorikiska om ”Marlboro Man, Fjällräven och andra obundna själar”
Torsdagen 21 juni: Wolber World om ”Naiva drömmar som förflyttar berg”
Måndagen 25 juni: Fame to claim om ”Gör din berättelse skillnad?”





PR passar bollen.

28 07 2008

Då var det dags för utmaning igen, detta bloggosfärens kedjebrev. Denna gång är det PR Öhlin (Mine goes to eleven) som skickar bollen vidare. Om du inte besökt hans blogg kan jag varmt rekommendera det. Speciellt om du är intresserad av reklam och marknadsföring. Jag brukar lära mig något nytt vid varje besök. Dessutom har PR förmågan att göra det krångliga eller rent utav hissnande begripligt. Och det är faktiskt inte så många som fixar det.

Utmaningen består av att nämna sina sju favoritbloggar. Det är egentligen ingen vidare bra utmaning eftersom vänkretsen är något inavlad. Cirklarna är ganska små och ofta är vi varandras besökare. Så utöver somliga som PR redan nämnt, här kommer sju, mer eller mindre frekventa, utan viktad inbördes ordning.    

Deepedition. Det är där man i regel läser det först. Niclas var också först i största allmänhet. Detta (Researcher) var den första bloggen jag började läsa frekvent and he´s still going strong. Det är här patetiska dagstidningar hämtar sitt stoff om bl a  bloggosfären (naturligtvis ger de aldrig någon cred. Det beror främst på att de är rädda och inte förstår fenomenet ”blogg”. Men det gör ingenting, de är ändå snart arbetslösa, tack och lov).  

As good as it gets. Stundtals reklamrelaterad blogg från en av Sveriges mest meriterade copywriters. Stundtals personlig dravelblogg från en tonårsmorsa som bor i ett stall. Skit samma. Ulrika får mig att komma tillbaka och det är väl det som räknas?

Detvarintejagdetvarsossarna. Missnöjesvardagsblogg som skrivs av (en ibland) arg brud med moderatsympatier. Troligen det bästa i sin genre. Missnöjet handlar om det mesta och blir extra njutbart när ämnet är politik och svagsinta apskaft som sverigedemokrater får på skallen. För att citera tidigare talare: You go girl! Annars är det mest plattskallade ”heja-heja-kommentarer”. Det är synd för hon förtjänar bättre.

Bullshit bulletin. AD:n Fredos blekta hjärta refererar halvtroget från vardagens inslag med i bästa fall emfatisk disposition. Ibland blir det dock som förr; kvasinyhetsvinkeln släpps och redaktören lättar bladet och släpper ur sig fräna referat, då gärna branschrelaterat. Då är det alltid riktigt bra. 

Prankmonkey. Busapan backar aldrig för att trampa någon på tårna. Han är Petters bitch, jobbar på en av de flådigare byråerna i Stockholm, men föredrar trots detta att vara anonym. Han kommer ifrån Göteborg och har gått på Sannaskolan precis som undertecknad. Jag hatar mig själv för att jag inte lurat ut vem han är. But I´m getting there, bastard…

Anjo. Olskrokens Ulf Lundell på syra missar aldrig en chans att halsa lättmjölk iklädd matchande polyestertröja . Hans inlägg är sällan skrårelaterade, men vad gör det? De är snurriga så att det förslår. Så länge östra Göteborgs fulsidor belyses i ett rosa, vardagligt vaselinskimmer kommer jag tillbaka och läser, wacko.